cocoilivet

2010-04-01 kl. 16:30

Det är nåt speciellt med Påsk. Det är som att det är vår i luften. Det tinar och droppar!
Som barn minns jag att eftersom vi bodde i bushen så fanns det ju snö i massor. Påsken var den tid som det äntligen började tina och den efterlängtade grusvägen kom fram! Så fram med cykeln. Morsan blev galen för cykla det gjorde man när det var torrt på vägen och inte på vintern. Men vi "tjuvcyklade.. "
Jag tror att jag har cyklat mig genom livet, har alltid älskat att cykla! Min första nya cykel som jag fick och inte ärvde av mina stora systrar tyckte jag var så fin att jag vägrade cykla på den först..jag bara ledde den!!
Vilken knäpp unge jag va!!
När min äldsta dotter Jasmine skulle lära sig cykla så tyckte hon inte om grusvägen där vi bodde, konstigt ?? Dessa Norrlands grusvägar..verkligen underbara....
Inga asfaltsungar här inte!! Hon cyklade på åkrarna..kul va?




I fredags somnade Eriks pappa Kalle in efter en längre tids sjukdom. Det känns verkligen att han är borta! Jag saknar honom jätte mycket!! De senaste åren har vi tillbringat mycket tid tillsammans med honom. Han har på veckan klurat ut helgens V-75 rad och så har vi löst den tillsammans på lördan. Har var en hejare på hästar. Hade ett helt annat kunnande och tänkande än en annan när man har försökt att förstå sig på dessa hästar! Inte lätt!!
Trots sin sjukdom så var han alltid på bra humör och spred sin humor omkring sig som ett solsken. Han hade alltid en liten fräckis på lur! En sköterska på äldreboendet berättade att hon hade skrivit ner hans små fräckisar för hon tyckte dom var så bra!!
Han hade ju mycket nära och kära omkring sig. Men han hade plats för alla i sitt hjärta. Han brydde sig om alla.
Under den tiden som jag har haft den äran att få känna Kalle har han aldrig sagt ett ont ord om någon. Med glimten i ögat har han skrattat. En människa som var väldigt lätt att tycka om, man kunde inget annat. Det fanns inget ont i människan!

Jag känner att det är något som jag kommer att ta med mig i mitt fortsatta liv! Man måste se positivt på saker än vad som händer, för man kan ur de värsta bedrövelser ändå få något gott ur det! Det är väl helt underbart!!
Man kan med rätt inställning se positivt på människor och ta fram det bästa möjligheter. Vill man bara se det som är hemskt och elände hos en människa så klart man hittar det. Då låter man det också ta över och till sist ser man inte det positiva hos personen. På något vis är vi bättre på att se det negativa än det positiva! Därför är ens inställning tilll en person som man träffar väldigt viktig!
Sen får man ju faktiskt inte glömma att ingen människa är ju fullkomlig, och "älska glömma och förlåta är livets stora gåta", så sant som det är sagt!

Tjejernas flyttning: vi hade haft en sämre dag med lite bråk och uppfostran (dvs. verbalt diskuterande) i alla ära hade pågått. Efter en stund diskuterande utbrister en av tjejerna (kommer faktiskt inte i håg vem av dom det var, alzeimers light börjar närma sig...)- Jag vill flytta till farmor för där får man göra som man vill!!
Ja, ingen flyttade vid tillfället. Men när ens egna barnbarn kommer så lär det bli likadant. Man får ha det "godaste", och lämna tillbaka dom när det är bra! "Grädden på moset"...som man brukar säga!!
Nä nu ska ni ha en riktig skön påsk och äta "myche ägga" och vila upp er för efter påsk börjar ett nytt liv!
Mera SPINNING och INGET påskgodis! Visst????
Kram på er livsandar!!