cocoilivet

Onsdag 17/2 kl. 19.23
I dag har jag besökt jobbet en sväng och fixat med sjukintyg och annat..Träffat arbetskompisar och en sk."arbetscoach"..mmm intressant!
Så blev det en sväng till Viktoria för go fika med modern och syster Yster..vad dom surrade jag blir helt slut i huvudet! Vad är det jag har opererat..huvudet eller? Man kan ju undra???
Det tar på kroppen och dess krafter att bli opererad..Behövs mycket energi till att läka kroppen!
1999 var jag med om en trafikolycka! Frontalkrock i 70-80 km/tim.
Hej ba! Döden lurade den gången med, men ja sa nej.....punkterade lungor och revbensbott och en hel massa frakturer, puh! En jäkla kamp för att komma tilbaka. Fick lära mig att gå igen, som när man var liten.
Mycke tårar, att det finns så mycke tårar i en människa?
Ifrågasatt verkligen meningen med livet och det som kallas "ödet", och hur man kan påverka sitt öde.
Kändes som om nån hade dragit ut kontakten på mig, allt stannade bara av! Hela livet.
Min almenacka var på den tiden fullbokad. Tre tjejer i åldern 8, 10 och 11 som fick sin livs chock när deras mamma höll på att stryka med! (Ja, kanske min dåvarande man med??) Jag hade ju planerat  och planerat men det var dags att sluta med det..och bara överleva, att få äta frukost och tvätta/duscha sig på dagen. Sen var man helt urlakad av kraft.
Till saken hörde också att mina underbara stora syster insjuknade ännu en gång av denna hemska cancer vid samma tillfälle. Hon kämpade med behandlingar och behandlingar. Men var ändå min ständige följeslagare och besökare hemma. Vi bodde grannar, vilket underlättade!
Till sist blev hon inlagd och kom allt mer sällan hem, tills sist aldrig!
Jag hade då opererat mig ytterligare en gång i min fot och var sjukskriven och sätt mig bakom ratten och började bestiga berget: köra bil efter trafikolycka!
Jag hade börjat att rehabilitera/träna och efter träningen tog jag med mig lunch alt. middag och körde upp till Birgitta på lassa och satt där i timmar och käkade/surrade/sov eller känslan att finnas till för henne som hon funnits för mig när jag var som sämst!
Hon var ju stora syster och dom ska ta hand om sina små syskon...hjälp vilken känsla jag brottades med..jag var ju minst och sladdis och hade alltid kommit till Birgitta för hjälp...Nu var hon så hjälplös.
I augusti 2001 gick Birgtta bort och förlusten var så stor. Jag saknar henne så oerhört..
Hon gav mig en kylskåpsmagnet där det stod: -"life is happening while you are buzzy doing other things..."
Birgitta kände sin lilla syster.. full huggning och ville göra allt och vara med överallt och livet bara hände hela tiden.. tills min olycka och hennes cancer dök upp! Ska det vara så att det ska göra ont för att man ska fatta att man bara har livet till låns, innehörande dessa männisor som man älskar och som verkligen betyder nåt för en!
En stor förändring var på att hända med mig...inget var självklart längre! Det var dags att leva i nuet och ta vara på allt som fanns runt om en..
När jag nu äntligen tog mig på toa alldeles själv efter min senaste operation (den med livmodern) så kände jag förändringen komma i fatt mig ännu starkare (flashback). Jag var ju självgående, kunde klara mig själv, jag levde efter operationen.!!!!
Jag har haft den förmånen att fått tre egna underbara barn (+ 4 st bonusbarn) och hittat
verklig kärlek i livet (min älskling Erik) och kunde bara vara så jäkla tacksam!!!Livet har ju börjat igen!!!


Tänkte jag skulle göra små inlägg, som jag kommer i håg från mina barns uppväxt med lite tokroliga saker som dom sagt i slutet av mina inlägg, så här kommer den första:
Jasmines fula ord.. Jasmine var jätte arg på lilla syster Nathalie och stod soch skrek åt henne och bråkade om en leksak som Nathalie tagit. Jasmine visste att man sa inga svordomar eller fula ord så hon tänkte och tänkte för att komma på något bra som hon skulle kunna kalla sin lilla syster, så till sist så kom det...
- du din, din, din STÖVEL..
Jasmine hade hört att vi vuxna sa skitstövel, men tyckte det lät hemskt. Varav stövel var det värsta hon kunde komma på!
Allt för i dag livsandar, mera i morrn om hur livet kan bli som det är nu! Kram på er!