cocoilivet

2010-02-22 kl 21.30


Vad om är duktiga våra OS-kämpar..Dom åker skidor hela tiden. Jag försöker hänga med och ibland är tvn i rummet på, och datorn och tvn i sovrummet och dom åker skidor i alla "apparaterna"!!
Problemet att efter jag tittat ett tag så får jag ont i magen när jag ser hur dom stakar och stakar. Ibland lättar dom rent från marken och bara flyger iväg. Varje gång dom tar i så känns det i mitt operationssår och jag tänker "det där skulle jag aldrig fixa"! Men jag har aldrig längtat till ett skidspår eller en slalombacke så mycket som nu!
Jag vill också! Jag tror aldrig folk har tränat och rört så mycket på sig som just dessa 6 veckor som inte jag är i den bästa formen. Men då kommer trösten från min kära rörmokare: - Man behöver inte vara nyopererad för att inte kunna vara med i OS, det finns väldigt många som inte platsar där. Du behöver inte vara orolig, varken du eller jag skulle ha varit med där även om du inte opererat dig!
Tack för supporten, känns redan bättre!

Åkte upp en tur till stugan i Bastuträsk i kväll för att kolla läget! Snö och åter snö och 19 grader kallt. Nu längtar jag till vår och värme. Känns väldigt avlägset med sol och bad, men tänk så skönt! Jag tror inte människan är gjord för att leva i kyla hela livet. När jag blir gammal vill jag bo utomlands på vintern och i Sverige på sommaren. Saknar jag vintern får jag väl åka hem till vintern ett tag, så blir jag nöjd.

Jag och en arbetskompis (min underbara Anki, finns ingen som hon..) anmälde oss till en salsakurs i höstas. Först var vi och prövade på Folkets Hus en lördag. Ja, intressant tyckte vi, det här kan ju vara nåt! Få i gång rumpan och höfterna (ännu mera än vanligt)!
Ja, det blev verkligen åka av..och varmt! Tänk vad varmt det ska vara i Kuba (där salsan kommer ifrån) när dom dansar hela tiden..Vi dansade endast en gång i veckan, på måndagar mellan 19:30- 21.00. Men värmen räckte till ändå..och vad vi skrattade, vilken endorfinkick!!
Jajemen, det var ju då en ny värld. Det var för både nybörjare och icke nybörjare. Vilken rang vi tillhörde det var svårt att veta, det kanske finns något som heter -"före nybörjare".? Ja, det blev som ett enda räknande till 1, 2-3eee hela kursen. Sen skulle ju kroppen hänga med också. Precis när man fått kläm på det hela, var det något nytt man skulle lära sig. Så efter kursen var slut tänkte vi gå nybörjarkursen en gång till för att verkligen få kläm på det hela, men det får bli när min mage sitter ihop med resten av kroppen. För annars kan det bli spännande...
Men det var verkligen kul och det är sånt här som är utvecklande när man testar sånt som man aldrig trodde man skulle ha gjort för några år sen. Som när jag var på bilbingo med Linda G. Men det tar vi en annan gång!!

Nathalies nya telefon: Jag stod i köket och vispade ägg med elvispen när det helt plötsligt började ryka och slå gnistor ur apparaten. Jag fick panik och öppnade köksfönstret och slängde ut elvispen i snön. Det fräste till i snön ett tag sen dog den helt. Eftersom jag bakade så fortsatte jag mitt bakande i stora hushållsassistenten och glömde bort elvispen som låg i snön.
På eftermiddan kommer tjejerna hem från skolan. Dom ville inte komma in direkt eftersom det hade snöat och det var en snökoja som hägrade och som skulle byggas! Jag fixade fika och gick ut för att hämta tjejerna för att se vad dom byggde. En snöigloo hade dom byggt och när jag kröp in för att se vad dom gjorde fick jag se Nathalie sitta på golvet i kojan och prata i telefonen så andäktigt! Ja, och vad tror ni det var för telefon, jo min elvisp!
Det kallar jag återvinning!

Ha ett bra OS-tittande allihopa och använd magen, så hörs vi!!