cocoilivet

2010-02-24 kl. 20.40

Ja, då stiger man upp på morgonen men det känns inge bra. Kollar in såret på magen som varit så fint och läkt så bra..! Men huuuva, det blöder och vid närmare koll så är det ett hål i magen (i såret)!!
Ja, då letar man upp alla telenummer som man fått genom sin tid på "lasarettet". Ingen svarar, kommer jag fram "så finns det inga fler tider tillängliga i dag"...Men K!!
Til sist så hittar jag ett sk. "akutnummer" som jag ringer. En vänlig kvinna svarar och förklarar att eftersom det gått så länge sen jag opererades (2 veckor) så ska jag ringa distriktssköterskan på v-centralen.
Sagt och gjort så gör jag det! Jag sitter med ett krampaktigt grepp om magen, en kaffekopp och telefonlur i örat, och är helt säker på att maginnehållet är på väg ut.. Kvinnan som svarar på v-centralen tycker att det här är avdelningen där jag opererades som ska ta hand om det och inte dom på v-centralen!!
Men får jag fråga???? Vad ska mer hända innan dom begriper att jag inte törs röra mig i fall att det skulle hända något drastiskt! Jag fixar inte sår på mig själv!

Efter trafikolyckan hade jag ett gäng med sydda sår under mina gipsade ben. Såsom ni vet så måste man byta gips efter ett tag, och när det skulle göras av två hurtiga grabbar på ortopeden så svimmade jag och vaknade med huvudet i golvet och benen i taket och två oroliga sköterskor som försökte få liv i mig! Nej,huuva..
När barnen var små och gjorde illa sig så fick jag stålsätta mig för att hjälpa dom men så gick det bättre när det var sår på någon annan än på mig själv!!

Efter många om och men så får jag denna "vältaliga" tanta på v-centralen att förstå att får jag inte komma dit nu, så får hon komma och hämta mig personligen och det tror jag inte hon hade tid med..konstigt va???
Rörmokarn får rycka ut som "färdtjänst" och till sist hamnar jag hos en väldigt gullig dam som trycker och klämmer och klipper och klistrar ihop detta "a hole in one"..Ingen infektion, det har "bara" inte läkt som det ska!
Men det bästa av allt: INGET ÄR PÅ VÄG UT...och resten av såret har läkt jätte fint!!
Vilken pärs! Jag var helt slut när jag kom hem! Nu känns det mycket bättre.

Det är ju bara att hålla med att "det som inte går laga med tejp det är inte värt att laga"..eller hur det var!!?

Bellans sovande bulldeg: Jag skulle baka bullar och hade precis fixat ihop bulldegen (ca 1 liters deg) för jäsning. Degen låg på arbetsbänken i köket med en bakduk över sig. Jag gjorde mig en tur in i tvättstugan och när jag kom tillbaka till köket så var degen borta! Bara bakduken var kvar! Vadan detta? Vem har försvunnit med degen?
Så jag började leta i hela huset. Det var bara jag och Bellan hemma och hon var också försvunnen!
När jag kommer in i vardagsrummet får jag se en bulldeg som ligger på rumsbordet och en liten busunge som står och tuggar bulldeg för fulla muggar! Ja, vad gör den "pedagogiska " föräldern då??
Jag förflyttar degen tillbaka till ursprungsläget och föklarar för Bellan att ska det bli några goa kanelbullar i dag till fikat så måste degen faktiskt få sova/vila ett tag. Annars orkar den inte förvandlas till några bullar???????????
Det gick hem och efter det så hade jag alltid en liten gullig Bellan som stod och klappade degen försiktigt och sa att den skulle sova gott när jag bakade bullar! Hon slutade faktiskt efter några år..funkar inte längre!!! Typiskt va?

Ja, nu ska ni ha det gött och så hörs vi framöver! I morrn ska jag "luncha" med en "gapahasch" från kören..ska bli riktigt skoj..Ett fast grepp om magen igen...dessa tokar!!