cocoilivet

2010-02-03 kl. 15:15

Sommaren 2006 var vi i Göteborg och lyssnade på Robbie Williams. Vilken höjdar konsert, med denna entertainer! Vi ville att han aldrig skulle sluta sjunga.
När konserten var slut fortsatte vi ner på stan där alla människor sjöng på Robbies låtar vart än man satte sin fot. Det kallar jag skön stämmning...Vi hade skit skoj hela natten!!

Under konserten i bänkraden framför oss "satt" (stod) två unga par, där tjejerna var i extas. Den ena av killarna var lika entusiastisk som tjejerna, men den andra killen hade ett helt ooootrooligt  kroppsspråk!
Han hade en stor hatt som han hade kört ner över ögonen och öronen. Armarna hade han i kors, tvärs över bröstet och han satt ner, demonstrativt med den suraste minen som fanns!
Hans flickvän försökte verkligen att få "i gång" honom", men han blev bara surare och surare. Till sist så gav hon upp och sa:- Ska det vara så här så får du stanna hemma nästa gång!! Det lät som en liten unge som hon pratade med som varit busig.
Det undrade ju vi med, vad gjorde den här killen på konserten? Han hade ju haft roligare på Mac Donalds och käkat hamburgare! Eller varför inte försöka ha roligt och ha en bättre inställning till det hela bara för sin flickväns skull!!??

Tänk att ens personliga eller stundens inställning gör så himla mycket i möte med andra människor. Ibland går man och drar på några gamla fördomar som verkligen kan ställa till det och gör att inga broar byggs utan att det blir att simma för att ens överleva situationen? Under min sjukdomstid har jag kommit kontakt med flera människor som jag aldrig skulle ha mött annars, och dom har gett mig så otroligt mycket som människa.
Det har berott på att jag har gått in i det hela med öppna ögon och försökt att skapa mig en helt ny bild av människan eller situationen. Samtidigt så har jag kommit på mig flera gånger att jag är lyckligt lottad som har alla dessa människor omkring mig! Så glad att få leva, det finns så mycket roligt att ta vara på i livet som är gratis! Man kan inte köpa lycka, en riktigt god vän eller sina barns kärlek!
Det är bara att lyfta blicken....det är kärlek överallt!!


I sommar ska vi åka och lyssna på KIZZ i Stockholm, det är ännu en sak som måste upplevas.!!!
Det jag har riktigt ont av är att man inte hann se Michael Jackson medan han fortfarande levde. Det kändes som han var en del av ens uppväxt..ett musikgeni..
Men det är bara att ta del av det "goa" som fortfande finns kvar i livet och njuta....

Nathalies skolstart: Det är 1 år och 4 månader mellan Jasmine och Nathalie. 1 år i skolan, rättare sagt!
Dom har ju alltid "suttit ihop" och när Jasmine började 6-års fick ju Nathalie stanna hemma. Det tyckte hon var konstigt och allt som Jasmine gjorde i skolan verkade jätte spännande! Jasmine var duktig på prata och pratade för båda två eftersom Nathalie pratade desto mindre. När Nathalie äntligen fick börja 6-års gick ju  Jasmine i en klass högre, till Nathalies besvikelse! Nathalie trivdes inte och tårarna rann. Till sist ringde dom hem från 6-års verksamheten och undrade var och varför Nathalie inte ville vara i skolan.
-Jaha, tänkte jag, var är hon då om hon inte är i skolan för hemma är hon då inte!???
Då visade det sig att när lilla blyga Nathalie kom till skolan och tyckte att det var inge roligt  på 6-års rymde hon upp till Jasmines klass och satt sig med stora syster för där var det mycket roligare och tryggare! Så där ville hon vara...Så det är svårt att fatta idag att Nathalies som var den lilla, tysta, blyga, "lipsillen" har funnits, för jag har då inte sett några sådana egenskaper på flera flera år..Undra vart hon tog vägen???

Ha det gott livsandar så hörs vi framöver! I morgon kommer "mormora" på besök..då blir det  ännu en häftig dag!!!
Sköt om er!