Tillbaka på jobbet och känslan att trampa en spinningcykel med rosa mössa...
2010-03-24 19:37
Ja, då vare det dags att lägga sig i tid, sova skönhetssömnen (ja då lär jag få sova!!!) stiga upp i tid och komma pigg och alert till jobbet!!
Inget av följande lyckades jag med natten mot måndan...Konstigt då..Jag har varit på jobbet två snabbisar under den tiden som jag varit sjukskriven. Hälsat på och käkat lunch med mina kära arbetskompisar och inte gjort nåt "nyttigt" alls. Men det förväntas väl inte det av en när man är sjukskriven.
Men nu denna dag i Måndags så vare dags att jobba igen..huuvaligen tänkte jag..Hur gör man??
Men det var riktigt roligt att komma tillbaka och träffa alla. För är det något som jag har saknat så är det arbetskompisarna!! Men samtidigt så kommer sanningen en närmare att om lite mer än ett år så då säger man "bye,bye" till sina arbetskompisar på riktigt..Ja för då försvinner Astra Zeneca från Umeå och vi anställda blir arbetslösa!
En del av mina arbetspolare har jag ju jobbat med hela mitt verksamma liv..Kommer att kännas så himla konstigt att inte träffa dom! Men man får väl skicka ett tack till Facebook, för det lär väl vara där man hittar dom i framtiden! Ganska så bra faktiskt!!
Sen blir ju frågan..vad ska man då göra/jobba med???Idéer finns men dom ska verkställas. Men jag tror att det är dags att prova något nytt för "tokan" nu! Jag har "vänt papper" nu så jag är less...
Under min sjukskrivning har jag och min "gamla" kompis Lena B tagit upp kontakten igen! Så himla underbart!
Jag kan nästan säga att vi har promenerat och surrat oss igenom min sjukskrivning..så himla härligt!
Tufft för henne som fortfarande är sjuk och inte vet hur mycket hon kommer att orka och vad hon ska göra i framtiden! Men ett är då säkert att kontakten vi har tagit upp nu är till för att stanna. Vi bor ca 100 m från varann så promenader och surret får vi lägga till kvällar/helger! Jag är så himla glad att du finns Lena! Utan dig hade min sjukskrivning blivit oooolidlig....Love yooou..
Eftersom det oootroligt vackra såret på min mage har börja läka "hela vägen"..så kändes som utmaning NR. 2 var på gång nämlingen SPINNING..Yes, Yes!
Så på tisdan var dags att bege sig i träningskläder (som fortfarande passade..) och förnya träningskortet.
Detta innebar även att vid köp av träningskort fick man en "TRÄNA-mössa". Jag var så himla "hög" av endorfiner av att bara ha tagit mig dit och träffa alla människor som jag saknat (och som saknat mig med..) att jag funderade starkt att spinna med denna rosa mössa på!!
Men jag besinnade mig och körde spinning utan men som var så himla kul och gav världens endorfinkick. Jag var alldeles lyrisk! TACK LINDA H!!
Jag och magen med tillbehör höll ihop och fixade det! YES!! Ännu ett berg som jag håller på att "klättra" över..men jag ser målet skymta där framme nånstans..........Nu ger jag mig inte, här ska det tränas!
Jag mår inte psykiskt bra om jag inte får träna..jag skulle nog hamna på "hispan" om jag inte fick träna. Jag skulle inte orka med allt som händer runt omkring mig nu om jag inte fick utlopp för all frustration och det som snurrar i huvudet inför det som komma skall. Jag tror starkt på att man kan bota otroligt många åkommor med fysisk träning. Det gäller bara att hitta "sin" träning som man trivs med! Annars blir det inte gjort. Så är människan, vi är ju lata av naturen, tyvärr! Men man kan bevisa det motsatta!!
Fy så härligt!!!!
Nathalie:s talpedagogshow. Nathalie var väldigt tyst som barn, sa inte mycket. Storasyster Jasmine pratade för båda. Träffade vi några nya människor presenterade Jasmine både sig själv och Nathalie. Nathalie stod bakom och log så nöjt. Det pågick ett tag men så helt plötsligt när någon undrade vad dom hette så sträckte Nathalie fram handen och sa.- Hej, jag heter Nathalie. Vi blev väldigt överraskade.
Men det hela hade gått så långt att Nathalie skulle gå till en talpedagog för att dom skulle kolla varför hon pratade så lite! Så vi åkte dit och träffade en väldigt talför och aktiv viftande talpedagog som pratade mer med en STOR mun och armar än ord. Nathalie satt tyst med stora ögon och öppen mun, där några ord kom ut men det var roligare att se på hur talpedagogen viftade och höll på! Jag fick ett flertal ggr gå ut från rummet för att inte dö av skratt och för att undvika att allt skulle bli så fel. När vi kom hem efter våra besök på lassa frågade ju resten av familjen Nathalie hur det hade gått. Ja, då satt hon i gång med sin"talpedagogshow"..Gjorde exakt som talpedagogen gjort vid besöket. Viftade med armarna pratade med jätte STOR mun och prata sakta och tydligt!!
Det blev en show varenda gång vi varit där. Så vi slutade med besöken. Det var inget som var galet när det gällde att Nathalie inte pratade. Hon var bara duktig på att observera och tyckte väl inte att hon hade nåt att säga i bland varav hon var tyst. Så skulle hon ha fortsatt att gå på behanding hos den där talpedagogen vet jag aldrig hur det kulle ha slutat, puh! Hon har talat sig genom livet och i dagsläget är det ingen i min familj som inte kan prata för sig..vad nu det kan bero på??
Ha det bra mina livsandar så tar vi nya friska tag..I helgen blir det "tjejträff" med gam, gam gamla tjejgänget..Ska bli sååå himla kul..men först mera SPINNING!! Kram på er!
Ja, då vare det dags att lägga sig i tid, sova skönhetssömnen (ja då lär jag få sova!!!) stiga upp i tid och komma pigg och alert till jobbet!!
Inget av följande lyckades jag med natten mot måndan...Konstigt då..Jag har varit på jobbet två snabbisar under den tiden som jag varit sjukskriven. Hälsat på och käkat lunch med mina kära arbetskompisar och inte gjort nåt "nyttigt" alls. Men det förväntas väl inte det av en när man är sjukskriven.
Men nu denna dag i Måndags så vare dags att jobba igen..huuvaligen tänkte jag..Hur gör man??
Men det var riktigt roligt att komma tillbaka och träffa alla. För är det något som jag har saknat så är det arbetskompisarna!! Men samtidigt så kommer sanningen en närmare att om lite mer än ett år så då säger man "bye,bye" till sina arbetskompisar på riktigt..Ja för då försvinner Astra Zeneca från Umeå och vi anställda blir arbetslösa!
En del av mina arbetspolare har jag ju jobbat med hela mitt verksamma liv..Kommer att kännas så himla konstigt att inte träffa dom! Men man får väl skicka ett tack till Facebook, för det lär väl vara där man hittar dom i framtiden! Ganska så bra faktiskt!!
Sen blir ju frågan..vad ska man då göra/jobba med???Idéer finns men dom ska verkställas. Men jag tror att det är dags att prova något nytt för "tokan" nu! Jag har "vänt papper" nu så jag är less...
Under min sjukskrivning har jag och min "gamla" kompis Lena B tagit upp kontakten igen! Så himla underbart!
Jag kan nästan säga att vi har promenerat och surrat oss igenom min sjukskrivning..så himla härligt!
Tufft för henne som fortfarande är sjuk och inte vet hur mycket hon kommer att orka och vad hon ska göra i framtiden! Men ett är då säkert att kontakten vi har tagit upp nu är till för att stanna. Vi bor ca 100 m från varann så promenader och surret får vi lägga till kvällar/helger! Jag är så himla glad att du finns Lena! Utan dig hade min sjukskrivning blivit oooolidlig....Love yooou..
Eftersom det oootroligt vackra såret på min mage har börja läka "hela vägen"..så kändes som utmaning NR. 2 var på gång nämlingen SPINNING..Yes, Yes!
Så på tisdan var dags att bege sig i träningskläder (som fortfarande passade..) och förnya träningskortet.
Detta innebar även att vid köp av träningskort fick man en "TRÄNA-mössa". Jag var så himla "hög" av endorfiner av att bara ha tagit mig dit och träffa alla människor som jag saknat (och som saknat mig med..) att jag funderade starkt att spinna med denna rosa mössa på!!
Men jag besinnade mig och körde spinning utan men som var så himla kul och gav världens endorfinkick. Jag var alldeles lyrisk! TACK LINDA H!!
Jag och magen med tillbehör höll ihop och fixade det! YES!! Ännu ett berg som jag håller på att "klättra" över..men jag ser målet skymta där framme nånstans..........Nu ger jag mig inte, här ska det tränas!
Jag mår inte psykiskt bra om jag inte får träna..jag skulle nog hamna på "hispan" om jag inte fick träna. Jag skulle inte orka med allt som händer runt omkring mig nu om jag inte fick utlopp för all frustration och det som snurrar i huvudet inför det som komma skall. Jag tror starkt på att man kan bota otroligt många åkommor med fysisk träning. Det gäller bara att hitta "sin" träning som man trivs med! Annars blir det inte gjort. Så är människan, vi är ju lata av naturen, tyvärr! Men man kan bevisa det motsatta!!
Fy så härligt!!!!
Nathalie:s talpedagogshow. Nathalie var väldigt tyst som barn, sa inte mycket. Storasyster Jasmine pratade för båda. Träffade vi några nya människor presenterade Jasmine både sig själv och Nathalie. Nathalie stod bakom och log så nöjt. Det pågick ett tag men så helt plötsligt när någon undrade vad dom hette så sträckte Nathalie fram handen och sa.- Hej, jag heter Nathalie. Vi blev väldigt överraskade.
Men det hela hade gått så långt att Nathalie skulle gå till en talpedagog för att dom skulle kolla varför hon pratade så lite! Så vi åkte dit och träffade en väldigt talför och aktiv viftande talpedagog som pratade mer med en STOR mun och armar än ord. Nathalie satt tyst med stora ögon och öppen mun, där några ord kom ut men det var roligare att se på hur talpedagogen viftade och höll på! Jag fick ett flertal ggr gå ut från rummet för att inte dö av skratt och för att undvika att allt skulle bli så fel. När vi kom hem efter våra besök på lassa frågade ju resten av familjen Nathalie hur det hade gått. Ja, då satt hon i gång med sin"talpedagogshow"..Gjorde exakt som talpedagogen gjort vid besöket. Viftade med armarna pratade med jätte STOR mun och prata sakta och tydligt!!
Det blev en show varenda gång vi varit där. Så vi slutade med besöken. Det var inget som var galet när det gällde att Nathalie inte pratade. Hon var bara duktig på att observera och tyckte väl inte att hon hade nåt att säga i bland varav hon var tyst. Så skulle hon ha fortsatt att gå på behanding hos den där talpedagogen vet jag aldrig hur det kulle ha slutat, puh! Hon har talat sig genom livet och i dagsläget är det ingen i min familj som inte kan prata för sig..vad nu det kan bero på??
Ha det bra mina livsandar så tar vi nya friska tag..I helgen blir det "tjejträff" med gam, gam gamla tjejgänget..Ska bli sååå himla kul..men först mera SPINNING!! Kram på er!
Kommentarer
Trackback
