cocoilivet

2010-05-31 kl. 22:00

När våren kommer så kommer sportbilarna och motorcyklarna fram. Ett klart vårtecken kan man säga..Till saken hör att en av mina tre underbra barn, den yngsta har tagt körkortet  i dagarna...Fatta vilken känsla!!
Hon har gjort det så himla bra och jag har verkligen fått uppdatera mina "gamla" körkunskaper!
ECO-driven, var ju bara nåt helt nytt..ekonomisk körning vill det säga!! Så nu är jag sååå updaterad INOM OMRÅDET, SÅ DET KÄNNS SOM OM DET VAR JAG SOM KÖRDE UPP FAST MIN DOTTER GJORDE HELA JOBBET !!
Jag sa till min dotter att ta körkortet kan jämföras med att föda ett barn...



Man väntar och väntar och förbereder sig för att det ska komma en liten bäbis. Med körkortet så förbereder du dig genom att köra, plugga och lära dig något sunt trafikvett och regler...m.m
Vissa stunder så tror man aldrig att man ska fixa det, varken bli förälder eller ta kökortet. Så börjar dagen "d" närma sig och man känner sig ganska så redo. Härligheten sätter igång, man åker in på BB och tror att nu ska vi bli föräldrar..men tji fick man, bäbisen var inte klar, så det blir att åka hem och vänta till det riktigt blir dax..!
Likadant med körkortet man tror att man har övat och kan köra och kan all teori. Bokar tid och så provar man..och så händer det nåt man inte förbett sig för! Man hamnar i nån galen situation och så blir det ett streck i körprotokollet och man blir kuggad!! Jaha, hem och fortsätta öva och öva..
Men det är ju klart en del åker in på BB och kommer hem med en bäbis nästan direkt eller så kör dom upp och får körkortet lätt om en liten plätt..Den variationen finns ju också!!!
Men det jag vill komma till är då att när bäbisen är född och körkortet är kirrat så släpper man inte blicken från detta underverk: bäbisen eller så körkortshandlingen! Man är lika förundrad över vad man har åstadkommit!! Så kommer ansvaret över en..jag ska ta hand om detta barn och fostra det till en riktigt människa...huuva vilket ansvar!! Med körkort ska jag hålla mig i skinnet i 5 år så jag inte tappar det..där är det ansvaret..visst håller ni med mig, ganska så likt faktskt!!??
Men ansvaret för barnet sträcker sig betydligt längre.men jag måste ju fortsätta att köra ansvarfullt efter 5 år också!!

Nathalies skrivklåda: I varje familj och barnaskara finns det en sk. skriv och ritfantast som kluddar på allt dom kommer åt i en viss ålder. I vår familj var det Nathalie. Vi hade en hörnsoffa, som stod i ett hörn, som hörnsoffor brukar göra. Den hade inte blivit flyttad på ett tag och det var dags att dra fram den för det var städningen på gång! Jag gjorde det och vad fick jag se, jo bakom soffan på denna vita tapet..hade Nathalie använt väggen som ett stort ritblock. Det var gubbar och gummor och djur och alla möjliga saker + texten "Nathalie is the best.." Hon var verkligen inne i en period med att hon var -" the best"- kluddat överallt.
Men några dagar senare åkte jag med min mor, barnens mormor även kallad. Då får jag se att Nahalie hade varit och kluddat i mormors bil me. Men hör och häpna..nu var det inte Nathalie som var "the best"..utan det stod:
"Världens bästa mormor"... och lite blommor och grejer.. Jag vet inte hur länge det tog innan mormor hade hjärta att ta bort det från instrumentbrädann..men det dröjde!! Kan tänka att dom skrivna orden värmde..

Nu ska jag pysa i säng.. så man orkar jobba i morrn. Så sov gott  och var rädd om er och sprid lite positiv energi innan ni går och lägger er nu..Kram, kram

2010-05-04 kl. 20:45

Tänk att man har en sådan längtan efter SOLEN...I helgen när vi firade valborg kan man då verkligen säga att solen lyste med sin frånvaro...huuva..! Men vi var ett tappert gäng som åkte till B-träsk och det eldades, grillades, vi umgicks och åt go mat. Hann med en riktigt lång promenad i vårrusket..Pratade och delade både tårar och skratt efter allt som har hänt på den sista tiden i våra liv..så mycket saknad och behovet att få dela sina känslor.
Det kan ju vara både jobbigt och härligt att prata, men efteråt så himla befriande!!
Känns alltid som man kommer varann mycket mer nära efter en riktig pratstund. Det härliga med livet är ju att man aldrig blir fullärd. Livet är som en lång resa som ständigt är på väg, ett livsverk där man alltid lär sig nya saker hela tiden.
Jag har alltid fascinerats av människor och tyckt det varit kul lära känna nya människor. Om jag tänker tillbaka på alla människor som man träffat under åren, alla impulsiva saker man gjort så har man alltid fått någon ny vän. Och vissa har man knutit en evig vänskap med. Tänk så många roliga stunder  man har haft och vad man har skrattat. Så underbart att få skratta...Ett skratt har brutit många murar och byggt många nya broar.
För att inte tala om endorfinkicken som ett riktigt skratt kan ge... Nästan i samma klass som att träna..nästan!




Nu har jag kört spinning ett tag, och det är så himla kul..jag är nästan i extas under passet! Sakta men säkert börjar "hela" jag komma tillbaka. Det måste vara balans i kroppen för att man ska må bra. Så nu är det snart dags att sätta PUMP-passet till träningsschemat och få hela "kitet".
När jag började med spinningen för ca 1 månad sen troddde jag att magen skulle öppnas igen, men helt otroligt "farbror Doktorn" har bara varit duktig på att sy. Det höll ihop och jag mår bara bättre och bättre!

Mitt kära TRÄNA har ju varit inne i en sk. renoveringsfas och snart så är det invigningsdax för ett helt nytt TRÄNA (datum ej satt) men fattar ni då kommer det bli så roligt att träna att man glömmer väl bort att gå hem!
Så ser ni någon förvirrad 43 årig "madam" på Tegssidan som ser "lost" ut så kan det vara jag som inte vet var jag bor när TRÄNA har stängt för kvällen! Men skicka hem mig då, lova??

En arbetskompis sa till mig efter min operation när jag kom tillbaka på jobbet och jag började känna mig piggare:
-Carina, nu ler du med ögonen igen. Den senaste halvåret har du lett men inte med ögonen. Nu är du glad i själen igen.
Inte konstigt tänkte jag. Jag har ju tagit bort det "onda" som gjorde mig såååå himla trött...så jag ler mer än gärna nu!



Jasmines namndöpning av sin lilla syster: När Jasmine var ca 1 år väntade jag vårt andra barn och vi hade inte kommit fram till vilket namn som den lilla bebisen i magen skulle heta. Nathalie hade jag alltid tyckt varit ett vackert namn, men vi ville ju ha fler namn på bebisen. En dag när Jasmine satt uppkrupen i min famn klappade hon på min mage och sa:
- Titta Mimmi! Så pekade hon på magen. Titta Mimmi!
Så fick bebisen i magen heta Nathalie Mimmi. Tack för hjälpen Jasmine, det var tur du hjälpte till!
Ps. I morgon (5/5) fyller min dotter Jasmine 22 år. Jag fyllde 22 år tre veckor efter jag hade fått Jasmine.
Häftigt, det kommer jag aldrig att glömma! Ds.

Kram på er härliga förmågor...och livsandar and keep on smiling....