Tillbaka på jobbet och känslan att trampa en spinningcykel med rosa mössa...
2010-03-24 19:37
Ja, då vare det dags att lägga sig i tid, sova skönhetssömnen (ja då lär jag få sova!!!) stiga upp i tid och komma pigg och alert till jobbet!!
Inget av följande lyckades jag med natten mot måndan...Konstigt då..Jag har varit på jobbet två snabbisar under den tiden som jag varit sjukskriven. Hälsat på och käkat lunch med mina kära arbetskompisar och inte gjort nåt "nyttigt" alls. Men det förväntas väl inte det av en när man är sjukskriven.
Men nu denna dag i Måndags så vare dags att jobba igen..huuvaligen tänkte jag..Hur gör man??
Men det var riktigt roligt att komma tillbaka och träffa alla. För är det något som jag har saknat så är det arbetskompisarna!! Men samtidigt så kommer sanningen en närmare att om lite mer än ett år så då säger man "bye,bye" till sina arbetskompisar på riktigt..Ja för då försvinner Astra Zeneca från Umeå och vi anställda blir arbetslösa!
En del av mina arbetspolare har jag ju jobbat med hela mitt verksamma liv..Kommer att kännas så himla konstigt att inte träffa dom! Men man får väl skicka ett tack till Facebook, för det lär väl vara där man hittar dom i framtiden! Ganska så bra faktiskt!!
Sen blir ju frågan..vad ska man då göra/jobba med???Idéer finns men dom ska verkställas. Men jag tror att det är dags att prova något nytt för "tokan" nu! Jag har "vänt papper" nu så jag är less...
Under min sjukskrivning har jag och min "gamla" kompis Lena B tagit upp kontakten igen! Så himla underbart!
Jag kan nästan säga att vi har promenerat och surrat oss igenom min sjukskrivning..så himla härligt!
Tufft för henne som fortfarande är sjuk och inte vet hur mycket hon kommer att orka och vad hon ska göra i framtiden! Men ett är då säkert att kontakten vi har tagit upp nu är till för att stanna. Vi bor ca 100 m från varann så promenader och surret får vi lägga till kvällar/helger! Jag är så himla glad att du finns Lena! Utan dig hade min sjukskrivning blivit oooolidlig....Love yooou..
Eftersom det oootroligt vackra såret på min mage har börja läka "hela vägen"..så kändes som utmaning NR. 2 var på gång nämlingen SPINNING..Yes, Yes!
Så på tisdan var dags att bege sig i träningskläder (som fortfarande passade..) och förnya träningskortet.
Detta innebar även att vid köp av träningskort fick man en "TRÄNA-mössa". Jag var så himla "hög" av endorfiner av att bara ha tagit mig dit och träffa alla människor som jag saknat (och som saknat mig med..) att jag funderade starkt att spinna med denna rosa mössa på!!
Men jag besinnade mig och körde spinning utan men som var så himla kul och gav världens endorfinkick. Jag var alldeles lyrisk! TACK LINDA H!!
Jag och magen med tillbehör höll ihop och fixade det! YES!! Ännu ett berg som jag håller på att "klättra" över..men jag ser målet skymta där framme nånstans..........Nu ger jag mig inte, här ska det tränas!
Jag mår inte psykiskt bra om jag inte får träna..jag skulle nog hamna på "hispan" om jag inte fick träna. Jag skulle inte orka med allt som händer runt omkring mig nu om jag inte fick utlopp för all frustration och det som snurrar i huvudet inför det som komma skall. Jag tror starkt på att man kan bota otroligt många åkommor med fysisk träning. Det gäller bara att hitta "sin" träning som man trivs med! Annars blir det inte gjort. Så är människan, vi är ju lata av naturen, tyvärr! Men man kan bevisa det motsatta!!
Fy så härligt!!!!
Nathalie:s talpedagogshow. Nathalie var väldigt tyst som barn, sa inte mycket. Storasyster Jasmine pratade för båda. Träffade vi några nya människor presenterade Jasmine både sig själv och Nathalie. Nathalie stod bakom och log så nöjt. Det pågick ett tag men så helt plötsligt när någon undrade vad dom hette så sträckte Nathalie fram handen och sa.- Hej, jag heter Nathalie. Vi blev väldigt överraskade.
Men det hela hade gått så långt att Nathalie skulle gå till en talpedagog för att dom skulle kolla varför hon pratade så lite! Så vi åkte dit och träffade en väldigt talför och aktiv viftande talpedagog som pratade mer med en STOR mun och armar än ord. Nathalie satt tyst med stora ögon och öppen mun, där några ord kom ut men det var roligare att se på hur talpedagogen viftade och höll på! Jag fick ett flertal ggr gå ut från rummet för att inte dö av skratt och för att undvika att allt skulle bli så fel. När vi kom hem efter våra besök på lassa frågade ju resten av familjen Nathalie hur det hade gått. Ja, då satt hon i gång med sin"talpedagogshow"..Gjorde exakt som talpedagogen gjort vid besöket. Viftade med armarna pratade med jätte STOR mun och prata sakta och tydligt!!
Det blev en show varenda gång vi varit där. Så vi slutade med besöken. Det var inget som var galet när det gällde att Nathalie inte pratade. Hon var bara duktig på att observera och tyckte väl inte att hon hade nåt att säga i bland varav hon var tyst. Så skulle hon ha fortsatt att gå på behanding hos den där talpedagogen vet jag aldrig hur det kulle ha slutat, puh! Hon har talat sig genom livet och i dagsläget är det ingen i min familj som inte kan prata för sig..vad nu det kan bero på??
Ha det bra mina livsandar så tar vi nya friska tag..I helgen blir det "tjejträff" med gam, gam gamla tjejgänget..Ska bli sååå himla kul..men först mera SPINNING!! Kram på er!
Ja, då vare det dags att lägga sig i tid, sova skönhetssömnen (ja då lär jag få sova!!!) stiga upp i tid och komma pigg och alert till jobbet!!
Inget av följande lyckades jag med natten mot måndan...Konstigt då..Jag har varit på jobbet två snabbisar under den tiden som jag varit sjukskriven. Hälsat på och käkat lunch med mina kära arbetskompisar och inte gjort nåt "nyttigt" alls. Men det förväntas väl inte det av en när man är sjukskriven.
Men nu denna dag i Måndags så vare dags att jobba igen..huuvaligen tänkte jag..Hur gör man??
Men det var riktigt roligt att komma tillbaka och träffa alla. För är det något som jag har saknat så är det arbetskompisarna!! Men samtidigt så kommer sanningen en närmare att om lite mer än ett år så då säger man "bye,bye" till sina arbetskompisar på riktigt..Ja för då försvinner Astra Zeneca från Umeå och vi anställda blir arbetslösa!
En del av mina arbetspolare har jag ju jobbat med hela mitt verksamma liv..Kommer att kännas så himla konstigt att inte träffa dom! Men man får väl skicka ett tack till Facebook, för det lär väl vara där man hittar dom i framtiden! Ganska så bra faktiskt!!
Sen blir ju frågan..vad ska man då göra/jobba med???Idéer finns men dom ska verkställas. Men jag tror att det är dags att prova något nytt för "tokan" nu! Jag har "vänt papper" nu så jag är less...
Under min sjukskrivning har jag och min "gamla" kompis Lena B tagit upp kontakten igen! Så himla underbart!
Jag kan nästan säga att vi har promenerat och surrat oss igenom min sjukskrivning..så himla härligt!
Tufft för henne som fortfarande är sjuk och inte vet hur mycket hon kommer att orka och vad hon ska göra i framtiden! Men ett är då säkert att kontakten vi har tagit upp nu är till för att stanna. Vi bor ca 100 m från varann så promenader och surret får vi lägga till kvällar/helger! Jag är så himla glad att du finns Lena! Utan dig hade min sjukskrivning blivit oooolidlig....Love yooou..
Eftersom det oootroligt vackra såret på min mage har börja läka "hela vägen"..så kändes som utmaning NR. 2 var på gång nämlingen SPINNING..Yes, Yes!
Så på tisdan var dags att bege sig i träningskläder (som fortfarande passade..) och förnya träningskortet.
Detta innebar även att vid köp av träningskort fick man en "TRÄNA-mössa". Jag var så himla "hög" av endorfiner av att bara ha tagit mig dit och träffa alla människor som jag saknat (och som saknat mig med..) att jag funderade starkt att spinna med denna rosa mössa på!!
Men jag besinnade mig och körde spinning utan men som var så himla kul och gav världens endorfinkick. Jag var alldeles lyrisk! TACK LINDA H!!
Jag och magen med tillbehör höll ihop och fixade det! YES!! Ännu ett berg som jag håller på att "klättra" över..men jag ser målet skymta där framme nånstans..........Nu ger jag mig inte, här ska det tränas!
Jag mår inte psykiskt bra om jag inte får träna..jag skulle nog hamna på "hispan" om jag inte fick träna. Jag skulle inte orka med allt som händer runt omkring mig nu om jag inte fick utlopp för all frustration och det som snurrar i huvudet inför det som komma skall. Jag tror starkt på att man kan bota otroligt många åkommor med fysisk träning. Det gäller bara att hitta "sin" träning som man trivs med! Annars blir det inte gjort. Så är människan, vi är ju lata av naturen, tyvärr! Men man kan bevisa det motsatta!!
Fy så härligt!!!!
Nathalie:s talpedagogshow. Nathalie var väldigt tyst som barn, sa inte mycket. Storasyster Jasmine pratade för båda. Träffade vi några nya människor presenterade Jasmine både sig själv och Nathalie. Nathalie stod bakom och log så nöjt. Det pågick ett tag men så helt plötsligt när någon undrade vad dom hette så sträckte Nathalie fram handen och sa.- Hej, jag heter Nathalie. Vi blev väldigt överraskade.
Men det hela hade gått så långt att Nathalie skulle gå till en talpedagog för att dom skulle kolla varför hon pratade så lite! Så vi åkte dit och träffade en väldigt talför och aktiv viftande talpedagog som pratade mer med en STOR mun och armar än ord. Nathalie satt tyst med stora ögon och öppen mun, där några ord kom ut men det var roligare att se på hur talpedagogen viftade och höll på! Jag fick ett flertal ggr gå ut från rummet för att inte dö av skratt och för att undvika att allt skulle bli så fel. När vi kom hem efter våra besök på lassa frågade ju resten av familjen Nathalie hur det hade gått. Ja, då satt hon i gång med sin"talpedagogshow"..Gjorde exakt som talpedagogen gjort vid besöket. Viftade med armarna pratade med jätte STOR mun och prata sakta och tydligt!!
Det blev en show varenda gång vi varit där. Så vi slutade med besöken. Det var inget som var galet när det gällde att Nathalie inte pratade. Hon var bara duktig på att observera och tyckte väl inte att hon hade nåt att säga i bland varav hon var tyst. Så skulle hon ha fortsatt att gå på behanding hos den där talpedagogen vet jag aldrig hur det kulle ha slutat, puh! Hon har talat sig genom livet och i dagsläget är det ingen i min familj som inte kan prata för sig..vad nu det kan bero på??
Ha det bra mina livsandar så tar vi nya friska tag..I helgen blir det "tjejträff" med gam, gam gamla tjejgänget..Ska bli sååå himla kul..men först mera SPINNING!! Kram på er!
Jobbet närmar sig och blomomsättning med vår i luften...På med mössorna...!
Onsdag 2010-03-17 kl. 19.35
Tiden bara springer i väg..sjukskrivningens "gyllene" dagar börjar att lida mot sitt slut och snart är det dags att vara tillbaka på jobbet. Måndag den 22/3 är det dags att infinna sig..Eller då är det dags att starta i gång datorn och få den att funka efter installationen av nya Vista...Lycka till Carina, säger jag bara!!
Det har varit ett tag sedan jag varit inne på min blogg och skrivit, som ni kanske har märkt. Har umgåtts med ett flertal av mina gamla goda vänner och det känns verkligen som jag har haft fullt upp! Hur ska jag hinna jobba framöver????
Läkningen av mitt hejdundrande sår på magen har gått riktigt bra! Fick ta hjälp av svägerskan för att avlägsna dom sista stygnen och sen har såret sett såååå himla fint ut.. Tack Maria!!
Kraften i magen har börja komma tillbaka och spinningcyklarna har närmat sig i mitt sinne med en himla fart. Har t o m haft cyklarna i mina drömmar på natten, inga mardrömmar!! Så soon and very soon....Träna here I come!!
Den enorma kafffedrickningen som pågick här ett tag om dagarna tillsammans med mina vänner har avtagit och ersatts av rött te. Verkligen gott och rogivande!
I morron blir det att sätta om blommorna, så härligt att se hur gott dom mår (efter ett tag) när dom fått ny jord och livskraft.
Under den tid som jag har varit hemma har solen värmt mer och mer vilket har resulterat i takdropp.
Man känner verkligen hur vårkänslorna har börjat spira.....så härligt...!!!
Visst är det konstigt att man måste bli sjuk/sjukskriven för att få tid eller ta sig tid för människor som man tappat kontakten med. Människor man tycker jätte mycket om och som man saknar och som man skulle behöva träffa mer för att man mår så bra utav dom!!
Men samtidigt så finns det fullt med folk som jag kallar för "energitjuvar". Man kan träffa dom några minuter på stan och växla några vänlighetsfraser så är man tömd!!! Helt och hållet! Det man har byggt upp i dar, veckor, månader kan vara borta på några enstaka sekunder/minuter!! Huuuva så hemskt!!
Efter min trafikolycka fick jag lära mig att undvika dessa tjuvar! För att bli en stark människa ska man omge sig med positiv energi. Människor som ger och som man själv kan ge tillbaka till för i slutändan så har man bara bytt positiv energi..snipp snapp slut så mår alla bra ..så härligt!
Ni har väl sett mössorna som det står "bad hair day"?? Vad sägs om en mössa där det står "positiv energy" eller "negativ energy". Då tar man på sig den mössan beroende på hur det känns, så behöver man inte förstöra någons dag..Om man har så bra självkännedom vill säga????
Jasmines kärlek till djur: Jasmine har alltid älskar djur, och då menar jag alla djur. Vi har haft ödlor, grodor, marsvin, katt, höna, kanin och varit fodervärd till en häst m.m. Eftersom vi bodde i skogen så har vi alltid haft renar runt omkring huset på vintern. Jasmine tyckte att renarna var intressanta djur och helt plötsligt en dag så var hon försvunnen. Då visade det sig att hon hade följt med renhjorden ut i skogen. Som tur var så kom samen som rådde om renarna och skjutsade hem Jasmine innan hon gått vilse helt. Några dagar senare frågade Jasmine om vi inte kunde gå ut i skogen och titta på renarna. Jag undrade varför.
Då sa Jasmine: -Vi kan väl "bara" fånga en ren och ha som husdjur?
Vart ska vi ha den då?, undrade jag. -Det är väl bara att stoppa den i garaget så kan jag ta hand om den, sa Jasmine. Det är så många renarna så ingen märker om en ren saknas!!
Ja, det blev ingen ren som husdjur och Jasmine gillar djur än idag. Så vem vet hon kanske skaffar en ren i framtiden??
Så nu längtar vi till våren och så tar vi på våra "energi-mössor"!!! Kram på er!!
Opererad kvinna blir partypingla..... E-TYPE.. ett livstecken!!
2010-03-07 Kl.19.45
Nu tyckte jag att det var dags att få gå ut i nattvimmlet och få träffa lite folk och släppa loss livsandarna som nu har vilat i flera veckor!!!
Få snygga upp sig lite och känna sig som en människa, alias kvinna och inte som en tejpad patient för ett tag!!
Erik han hade "stryktips,- hockey,- travparty med grabbarna på lördag eftermiddag och det var lika bra att han försvann till det partyt så fick jag vara hemma och fixa i lugn och ro.
"Lilla grannen" skulle med och Bellan hade en tjejkompis hemma + Frida, så det blev verkligen "brudarnas fixarkväll"!
Stackars Viktor gömde sig i sitt rum med sin "tjejkompis". Vi såg inte till dom på hela kvällen, och jag tror nog att dom ville slippa oss med!
Så på med musiken..E-TYPE, Alcazar, Michael Jackson, ACDC, Takida, Judas Priest, Mötley Crue, Iggy Pop, Barry White, Whitesnake, Jorn, Daughtry, Robbie Williams m.m. Det finns så himla mycke bra musik att jag kan bara inte få nog!!
Allt för att få den riktiga stämmningen.
Så vi fixade håret, naglar och sminkade och höll på som när man skulle på party för 20 år sen..Så himla kul! Man känner sig som så levande. Det är riktigt kul att umgås med sina döttrar på detta viset också. Alltid finns det nåt som man kan lära av varann!
Jag är "barnsligt" galen i E-TYPE:s musik. Det spelar nog ingen roll vad folk kommer med för kommentarer om denne artist, för jag är såld och jag kommer alltid att gilla hans musik och jag kommer att sitta och digga på ålderdomshemmet!
THAT´S IT!! EURODISCO!!!
Till saken hör att jag har haft så himla kul och har alltid roligt till hans musik! Jag har tappat räkningen hur många ggr som jag har sett/hört honom live, men det har ingen betydelse!
Hans musik var med mig i bilen när jag krockade -99. Jag krockade när låten "This is the way" gick på full volym i bilen. Jag har sparat cd:n där man helt enkelt kan höra på det spåret att det hände nåt med cd:n under denna låt. Låtens text blev ju lite extra betydande för mig" -This is the way I wanna live...." ! Ja, och det är det jag hade besämt mig för...ATT LEVA!!
Vi hade verkligen en hel kul kväll! Efter Erik hade haft sin kill eftermiddag/kväll med grabbarna så möttes vi på stan och så blev det Cover/Schlager för fulla muggar!
Träffade så många människor som jag inte träffat på år och gissa, ja kan ni gissa vilken låt som spelades efter vi "bestigit" dansgolvet???THIS IS THE WAY...hi,hi! Det kunde inte bli bättre!!
Så kram på er livsandar från partypinglan som fått skaka i gång kroppen!!
Bellans tv-program: Kärt barn har många namn, heter det ju, och det är sant. Isabelle har ju fått heta allt från Decibell till Bellan och Bella Notte..m.m. Det var jul och vi hade samlas framför tv:n för att se på Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul. Alla barn satt tysta och tittade med stora ögon. Så var det dags för den söta berättelsen om Lady & Lufsen och i slutet av berättelsen så sjunger dom "-åhh vilken natt denna underbara natt som vi kallar...." Ja, just det "Bella Notte" sjunger dom. Då skulle ni ha sett Bellans ögon, nu var dom stora..Så hon hoppar upp och studsar upp och ner och skriker. -Dom sjunger ju om mig, dom sjunger om mig!!
Jaha, vad säger man...Det var bara att förklara hur det hade blivit så här nu att hon kallades för "Bella Notte" men att det betydde nåt annat..Så föräldrar tänk på vad ni ger era barn för namn, det kan bli svårt att föklara i bland. Då tänker jag även på Brad Pitt....
" I just wanna feel real love..." och "Heavens on fire.."- mycket kärlek de!!
2010-02-03 kl. 15:15
Sommaren 2006 var vi i Göteborg och lyssnade på Robbie Williams. Vilken höjdar konsert, med denna entertainer! Vi ville att han aldrig skulle sluta sjunga.
När konserten var slut fortsatte vi ner på stan där alla människor sjöng på Robbies låtar vart än man satte sin fot. Det kallar jag skön stämmning...Vi hade skit skoj hela natten!!
Under konserten i bänkraden framför oss "satt" (stod) två unga par, där tjejerna var i extas. Den ena av killarna var lika entusiastisk som tjejerna, men den andra killen hade ett helt ooootrooligt kroppsspråk!
Han hade en stor hatt som han hade kört ner över ögonen och öronen. Armarna hade han i kors, tvärs över bröstet och han satt ner, demonstrativt med den suraste minen som fanns!
Hans flickvän försökte verkligen att få "i gång" honom", men han blev bara surare och surare. Till sist så gav hon upp och sa:- Ska det vara så här så får du stanna hemma nästa gång!! Det lät som en liten unge som hon pratade med som varit busig.
Det undrade ju vi med, vad gjorde den här killen på konserten? Han hade ju haft roligare på Mac Donalds och käkat hamburgare! Eller varför inte försöka ha roligt och ha en bättre inställning till det hela bara för sin flickväns skull!!??
Tänk att ens personliga eller stundens inställning gör så himla mycket i möte med andra människor. Ibland går man och drar på några gamla fördomar som verkligen kan ställa till det och gör att inga broar byggs utan att det blir att simma för att ens överleva situationen? Under min sjukdomstid har jag kommit kontakt med flera människor som jag aldrig skulle ha mött annars, och dom har gett mig så otroligt mycket som människa.
Det har berott på att jag har gått in i det hela med öppna ögon och försökt att skapa mig en helt ny bild av människan eller situationen. Samtidigt så har jag kommit på mig flera gånger att jag är lyckligt lottad som har alla dessa människor omkring mig! Så glad att få leva, det finns så mycket roligt att ta vara på i livet som är gratis! Man kan inte köpa lycka, en riktigt god vän eller sina barns kärlek!
Det är bara att lyfta blicken....det är kärlek överallt!!
I sommar ska vi åka och lyssna på KIZZ i Stockholm, det är ännu en sak som måste upplevas.!!!Det jag har riktigt ont av är att man inte hann se Michael Jackson medan han fortfarande levde. Det kändes som han var en del av ens uppväxt..ett musikgeni..
Men det är bara att ta del av det "goa" som fortfande finns kvar i livet och njuta....
Nathalies skolstart: Det är 1 år och 4 månader mellan Jasmine och Nathalie. 1 år i skolan, rättare sagt!
Dom har ju alltid "suttit ihop" och när Jasmine började 6-års fick ju Nathalie stanna hemma. Det tyckte hon var konstigt och allt som Jasmine gjorde i skolan verkade jätte spännande! Jasmine var duktig på prata och pratade för båda två eftersom Nathalie pratade desto mindre. När Nathalie äntligen fick börja 6-års gick ju Jasmine i en klass högre, till Nathalies besvikelse! Nathalie trivdes inte och tårarna rann. Till sist ringde dom hem från 6-års verksamheten och undrade var och varför Nathalie inte ville vara i skolan.
-Jaha, tänkte jag, var är hon då om hon inte är i skolan för hemma är hon då inte!???
Då visade det sig att när lilla blyga Nathalie kom till skolan och tyckte att det var inge roligt på 6-års rymde hon upp till Jasmines klass och satt sig med stora syster för där var det mycket roligare och tryggare! Så där ville hon vara...Så det är svårt att fatta idag att Nathalies som var den lilla, tysta, blyga, "lipsillen" har funnits, för jag har då inte sett några sådana egenskaper på flera flera år..Undra vart hon tog vägen???
Ha det gott livsandar så hörs vi framöver! I morgon kommer "mormora" på besök..då blir det ännu en häftig dag!!!
Sköt om er!
