cocoilivet

"Smile, when your heart is aching, smile even thou is....." Nää sjunga är det bästa när man känner sig down. Och TRÄNA förstås!
Se, min nya "sångtröja", (inte tvångströja) fin va??

Det är som fascinerande att man kan lura hjärnan på så många sätt. Skrattar jag fast jag inte är glad, så ges det signaler till hjärna -"jag är glad"! Så vips så känns det mycket bättre!! Så hjärnan är en kroppsdel som är så himla dum som man kan lura till vad som helst. Jaa, det känns ju skit bra?

Det var ett tag sen jag var inne på min blogg och skrev. Behövde en break kändes det som. Men nu har det väl hänt lite av varje och så har man väl mer att skriva om istället.

Lyssnade på Babben Larsson i måndags. Vilken himla rolig och klok kvinna! Det landade väldigt många kloka ord i mitt inre efter den föreläsningen. Märkligt vad vi människor måste vara med om för att få upp ögonen på allt runt omkring oss, och vad saker betyder för oss!

Nä mina godingar, nu ska jag göra en sk. "dödsryckning" och få fart på käringen. Ska börja med att ringa HR och fixa ett arbetsgivarintyg. Ja, ni förstår nu är jag i den världen. Vem var det som sa att livet var som en lång resa, och att man lär så länge man lever?? Känns bra att man fortfarade är "lärande"! Så sant, så sant!!

Solen bryter nu fram genom molnen och jag lovar det blir en bra fredag i dag med! Härligt! Livskraft!!

Adios amigos!

2010-05-31 kl. 22:00

När våren kommer så kommer sportbilarna och motorcyklarna fram. Ett klart vårtecken kan man säga..Till saken hör att en av mina tre underbra barn, den yngsta har tagt körkortet  i dagarna...Fatta vilken känsla!!
Hon har gjort det så himla bra och jag har verkligen fått uppdatera mina "gamla" körkunskaper!
ECO-driven, var ju bara nåt helt nytt..ekonomisk körning vill det säga!! Så nu är jag sååå updaterad INOM OMRÅDET, SÅ DET KÄNNS SOM OM DET VAR JAG SOM KÖRDE UPP FAST MIN DOTTER GJORDE HELA JOBBET !!
Jag sa till min dotter att ta körkortet kan jämföras med att föda ett barn...



Man väntar och väntar och förbereder sig för att det ska komma en liten bäbis. Med körkortet så förbereder du dig genom att köra, plugga och lära dig något sunt trafikvett och regler...m.m
Vissa stunder så tror man aldrig att man ska fixa det, varken bli förälder eller ta kökortet. Så börjar dagen "d" närma sig och man känner sig ganska så redo. Härligheten sätter igång, man åker in på BB och tror att nu ska vi bli föräldrar..men tji fick man, bäbisen var inte klar, så det blir att åka hem och vänta till det riktigt blir dax..!
Likadant med körkortet man tror att man har övat och kan köra och kan all teori. Bokar tid och så provar man..och så händer det nåt man inte förbett sig för! Man hamnar i nån galen situation och så blir det ett streck i körprotokollet och man blir kuggad!! Jaha, hem och fortsätta öva och öva..
Men det är ju klart en del åker in på BB och kommer hem med en bäbis nästan direkt eller så kör dom upp och får körkortet lätt om en liten plätt..Den variationen finns ju också!!!
Men det jag vill komma till är då att när bäbisen är född och körkortet är kirrat så släpper man inte blicken från detta underverk: bäbisen eller så körkortshandlingen! Man är lika förundrad över vad man har åstadkommit!! Så kommer ansvaret över en..jag ska ta hand om detta barn och fostra det till en riktigt människa...huuva vilket ansvar!! Med körkort ska jag hålla mig i skinnet i 5 år så jag inte tappar det..där är det ansvaret..visst håller ni med mig, ganska så likt faktskt!!??
Men ansvaret för barnet sträcker sig betydligt längre.men jag måste ju fortsätta att köra ansvarfullt efter 5 år också!!

Nathalies skrivklåda: I varje familj och barnaskara finns det en sk. skriv och ritfantast som kluddar på allt dom kommer åt i en viss ålder. I vår familj var det Nathalie. Vi hade en hörnsoffa, som stod i ett hörn, som hörnsoffor brukar göra. Den hade inte blivit flyttad på ett tag och det var dags att dra fram den för det var städningen på gång! Jag gjorde det och vad fick jag se, jo bakom soffan på denna vita tapet..hade Nathalie använt väggen som ett stort ritblock. Det var gubbar och gummor och djur och alla möjliga saker + texten "Nathalie is the best.." Hon var verkligen inne i en period med att hon var -" the best"- kluddat överallt.
Men några dagar senare åkte jag med min mor, barnens mormor även kallad. Då får jag se att Nahalie hade varit och kluddat i mormors bil me. Men hör och häpna..nu var det inte Nathalie som var "the best"..utan det stod:
"Världens bästa mormor"... och lite blommor och grejer.. Jag vet inte hur länge det tog innan mormor hade hjärta att ta bort det från instrumentbrädann..men det dröjde!! Kan tänka att dom skrivna orden värmde..

Nu ska jag pysa i säng.. så man orkar jobba i morrn. Så sov gott  och var rädd om er och sprid lite positiv energi innan ni går och lägger er nu..Kram, kram

2010-05-04 kl. 20:45

Tänk att man har en sådan längtan efter SOLEN...I helgen när vi firade valborg kan man då verkligen säga att solen lyste med sin frånvaro...huuva..! Men vi var ett tappert gäng som åkte till B-träsk och det eldades, grillades, vi umgicks och åt go mat. Hann med en riktigt lång promenad i vårrusket..Pratade och delade både tårar och skratt efter allt som har hänt på den sista tiden i våra liv..så mycket saknad och behovet att få dela sina känslor.
Det kan ju vara både jobbigt och härligt att prata, men efteråt så himla befriande!!
Känns alltid som man kommer varann mycket mer nära efter en riktig pratstund. Det härliga med livet är ju att man aldrig blir fullärd. Livet är som en lång resa som ständigt är på väg, ett livsverk där man alltid lär sig nya saker hela tiden.
Jag har alltid fascinerats av människor och tyckt det varit kul lära känna nya människor. Om jag tänker tillbaka på alla människor som man träffat under åren, alla impulsiva saker man gjort så har man alltid fått någon ny vän. Och vissa har man knutit en evig vänskap med. Tänk så många roliga stunder  man har haft och vad man har skrattat. Så underbart att få skratta...Ett skratt har brutit många murar och byggt många nya broar.
För att inte tala om endorfinkicken som ett riktigt skratt kan ge... Nästan i samma klass som att träna..nästan!




Nu har jag kört spinning ett tag, och det är så himla kul..jag är nästan i extas under passet! Sakta men säkert börjar "hela" jag komma tillbaka. Det måste vara balans i kroppen för att man ska må bra. Så nu är det snart dags att sätta PUMP-passet till träningsschemat och få hela "kitet".
När jag började med spinningen för ca 1 månad sen troddde jag att magen skulle öppnas igen, men helt otroligt "farbror Doktorn" har bara varit duktig på att sy. Det höll ihop och jag mår bara bättre och bättre!

Mitt kära TRÄNA har ju varit inne i en sk. renoveringsfas och snart så är det invigningsdax för ett helt nytt TRÄNA (datum ej satt) men fattar ni då kommer det bli så roligt att träna att man glömmer väl bort att gå hem!
Så ser ni någon förvirrad 43 årig "madam" på Tegssidan som ser "lost" ut så kan det vara jag som inte vet var jag bor när TRÄNA har stängt för kvällen! Men skicka hem mig då, lova??

En arbetskompis sa till mig efter min operation när jag kom tillbaka på jobbet och jag började känna mig piggare:
-Carina, nu ler du med ögonen igen. Den senaste halvåret har du lett men inte med ögonen. Nu är du glad i själen igen.
Inte konstigt tänkte jag. Jag har ju tagit bort det "onda" som gjorde mig såååå himla trött...så jag ler mer än gärna nu!



Jasmines namndöpning av sin lilla syster: När Jasmine var ca 1 år väntade jag vårt andra barn och vi hade inte kommit fram till vilket namn som den lilla bebisen i magen skulle heta. Nathalie hade jag alltid tyckt varit ett vackert namn, men vi ville ju ha fler namn på bebisen. En dag när Jasmine satt uppkrupen i min famn klappade hon på min mage och sa:
- Titta Mimmi! Så pekade hon på magen. Titta Mimmi!
Så fick bebisen i magen heta Nathalie Mimmi. Tack för hjälpen Jasmine, det var tur du hjälpte till!
Ps. I morgon (5/5) fyller min dotter Jasmine 22 år. Jag fyllde 22 år tre veckor efter jag hade fått Jasmine.
Häftigt, det kommer jag aldrig att glömma! Ds.

Kram på er härliga förmågor...och livsandar and keep on smiling....

2010-04-17 14.25

I går så begravdes Erik och Marias pappa, Kalle. En sådan himla fin begravning. En begravning är alltid jobbig och uppslitande men det är bra att få ta farväl. Det var vad vi gjorde, vi sa farväl till den här underbara mannen som jag fått lära känna i den senare delen av mitt liv. Mannen med ett gott humör och inga onda ord utan bara roliga historier som alltid låg på lut.
När cermonin var slut i gravkapellet och kyrkklockorna började ringa så bryter solen igenom fönsterrutan och lyser ner på den ljusa kistan med dess vackra blommor. Jag kände riktigt hur jag lyfte upp huvudet för att se solens strålar. Nu lämnar han oss tänkte jag. Nu har vi tagit farväl och han med! Det var så starkt så tårarna bara rann..

Tack för allt Kalle som du gav mig under den här tiden som jag fått känna dig. Men ett är då säkert en viss plats i mitt hjärta kommer han alltid att ha. Han har lärt mig att slösar man med kärlek och omsorg så får man alltid tillbaka det på  något sätt! Livet är så mycket mer än pengar och saker..Man måste vara rädd om dom människor som finns i ens närhet och betyder nåt för en. Ens barn har man bara till låns..
Dessa underbara ungar, vi har ett gäng kan man säga och när man träffs så här så hörs dom och märks. Riktigt kul, faktiskt! Älskar er allihop..!


Nu börjar ju även den stora sommarlängtan att sätta in när man fått smaka av solens varma strålar..
Vi har inte planerat så mycket inför sommaren, "lite" kisskonserter + andra konserter...Sen blir det nog att "påta" i Bastruträsk och odla lite och greja på!! Riktigt skönt! 5 veckors semester..




När sommaren är på topp så måste man ju bada, det är ju självklart! När jag växte upp så var jag som ett vattendjur. Jag kunde vara i vattnet i timmar!  Jag var inte den magraste ungen, vilket kan ju förklara varför jag kunde stanna så länge i vattnet..När jag blev tonåring så i samma hast så kom dessa "hajen-filmer"...
Hajen 1 såg jag hos min kompis brorsa som boddde på Böleäng. Det var det värsta jag sett! Det var färdigbadat den sommaren, kan jag säga! Vi såg även "motorsågsmassakern" och "verktygsmördaren", men inget var så fruktansvärt som Hajen!! Denna hajenskräck har sedan följt mig. Dessa käftar med dessa vassa tänder och hemska ögon!!
Jag badar ju nu i vuxen ålder men det spelar ingen roll om vi är i en sötvattensjö i skogen och badar..där finns det hajar..jag är säker!! Eller så blev jag uppäten av en haj i mitt förra liv i  Egypten?? Det kan ju vara någe...





Bellans tvåfoting:Vi var på en sk. kontroll  på BVC med Isabelle och som alla föräldrar vet så ska ju barnen rita en gubbe, eller som dom kallar det en "tvåfoting"= ett stort huvud med två ben. Så Isabelle fick ett papper och en penna och började rita. Efter en stunds ritande så tittar läkaren på teckning, men fattar inte vad teckningen föreställer. Läkaren sitter rakt framför Isabelle och hon tar papperet och tittar närmare på teckningen och ser att hon ritat en "tvåfoting" men att den är upp och ner. Så hon frågar Isabelle: - Varför har du ritat gubben upp och ner? Isabelle tittar klurigt på läkaren och suckar högt när hon säger: - Jag har ju ritat den upp och er för att du ska kunna se den!! Ja, läkaren satt ju mitt emot Bellan, så Bellan gjorde så för att det skulle bli ännu bättre!
Jag kan säga att läkaren blev mållös och sen var det färdigritat.
Ungarna, man slutar aldrig förvånas över dom och det är ju hel härligt!

Så goa människor ut och cykla i vårens glans så hörs vi snart..Kram på Er!

2010-04-12 kl. 20.40

Helt plötsligt så är det som något har smygit sig på mig...vet inte vad jag ska kalla det, men det känns som ENERGI...!!! Det som får en att orka massor och allt blir så himla skoj helt plötsligt! Skrattet är inte långt borta och alla människor blir så himla gulliga och rara..och leenden istället för en massa surpuppor/gubbar!!
Eller är det mina ginseng och omega 3 kapslar???Nej, aldrig i livet!!
Nej, jag tror det är en kombination med VÅR, SPINNING, massor med bra musik    (E-type bla. det behöver jag inte ens förklara???) + att jag har haft nåt öde i kroppen som skulle bort!
Det är nog därför jag har kännt mig så himla trött i höstas och innan jul och det kan förklaras i att kropppen var inte allright..Men nu jäklar nu börjar det bli fart på käringen...





Men som ni alla vet och som man har hört talas om i evigheter är att rör man inte på sig och äter samma mängd  som man gjorde när man var en "aktiv" människa så förbränner man inte det man har ätit och det hela slutar i ...? Ja, vad då..kan ni gissa???MAN GÅR UPP I VIKT...Alltid lika roligt att säga och skriva, men nu har jag gjort det!! Så nu blir det att träna "dubbelt så mycket" istället eller som vi sa när vi var "ung":
-"Ät som en myra, skit som en elefant..." Ett riktigt bra tips!! Men jag föredrar träning.





I alla fall så skurades det och utemöblerna kom fram i lördags. Cyklarna togs även fram och däcken pumpades och årets provtur gjordes. Sååååå himla härligt! Jag har alltid varit helt säker på att jag blev upppäten av en haj i mitt förra liv gå grund av min hajskräck om jag haft sen tonåren och "Spåtanten Laila" på jobbet  tror att jag var egyptier i mitt förra liv. Men jag börjar fundera mer och mer om jag inte var cykelförsäljare....

Nathalie och mormors biltur: När Nathalie var ca 5 år skulle hon på kyrkans barntimmar. Min älskade mamma bodde granne med oss på den tiden och hon har alltid ställt upp i vått och torrt. Så gjorde hon även den här gången och erbjöd sig att skjutsa den lilla blyga flickungen. Det var vinter och väldigt dåligt väglag. Spårigt och halt.
Rätt som det var fick mormor sladd på bilen och körde av vägen i sakta fart men det hela slutade lyckligt mellan två träd.
Nathalie var alldeles lugn, men vred på huvudet och tittade på mormor och sa:
- Men mormor hur kör du???

Ja mina livsandar..insup den energi som våren kan ge er och LEV så fixar sig resten..jag lovar..med en dos positiv syn så...Kram på er...!

2010-04-01 kl. 16:30

Det är nåt speciellt med Påsk. Det är som att det är vår i luften. Det tinar och droppar!
Som barn minns jag att eftersom vi bodde i bushen så fanns det ju snö i massor. Påsken var den tid som det äntligen började tina och den efterlängtade grusvägen kom fram! Så fram med cykeln. Morsan blev galen för cykla det gjorde man när det var torrt på vägen och inte på vintern. Men vi "tjuvcyklade.. "
Jag tror att jag har cyklat mig genom livet, har alltid älskat att cykla! Min första nya cykel som jag fick och inte ärvde av mina stora systrar tyckte jag var så fin att jag vägrade cykla på den först..jag bara ledde den!!
Vilken knäpp unge jag va!!
När min äldsta dotter Jasmine skulle lära sig cykla så tyckte hon inte om grusvägen där vi bodde, konstigt ?? Dessa Norrlands grusvägar..verkligen underbara....
Inga asfaltsungar här inte!! Hon cyklade på åkrarna..kul va?




I fredags somnade Eriks pappa Kalle in efter en längre tids sjukdom. Det känns verkligen att han är borta! Jag saknar honom jätte mycket!! De senaste åren har vi tillbringat mycket tid tillsammans med honom. Han har på veckan klurat ut helgens V-75 rad och så har vi löst den tillsammans på lördan. Har var en hejare på hästar. Hade ett helt annat kunnande och tänkande än en annan när man har försökt att förstå sig på dessa hästar! Inte lätt!!
Trots sin sjukdom så var han alltid på bra humör och spred sin humor omkring sig som ett solsken. Han hade alltid en liten fräckis på lur! En sköterska på äldreboendet berättade att hon hade skrivit ner hans små fräckisar för hon tyckte dom var så bra!!
Han hade ju mycket nära och kära omkring sig. Men han hade plats för alla i sitt hjärta. Han brydde sig om alla.
Under den tiden som jag har haft den äran att få känna Kalle har han aldrig sagt ett ont ord om någon. Med glimten i ögat har han skrattat. En människa som var väldigt lätt att tycka om, man kunde inget annat. Det fanns inget ont i människan!

Jag känner att det är något som jag kommer att ta med mig i mitt fortsatta liv! Man måste se positivt på saker än vad som händer, för man kan ur de värsta bedrövelser ändå få något gott ur det! Det är väl helt underbart!!
Man kan med rätt inställning se positivt på människor och ta fram det bästa möjligheter. Vill man bara se det som är hemskt och elände hos en människa så klart man hittar det. Då låter man det också ta över och till sist ser man inte det positiva hos personen. På något vis är vi bättre på att se det negativa än det positiva! Därför är ens inställning tilll en person som man träffar väldigt viktig!
Sen får man ju faktiskt inte glömma att ingen människa är ju fullkomlig, och "älska glömma och förlåta är livets stora gåta", så sant som det är sagt!

Tjejernas flyttning: vi hade haft en sämre dag med lite bråk och uppfostran (dvs. verbalt diskuterande) i alla ära hade pågått. Efter en stund diskuterande utbrister en av tjejerna (kommer faktiskt inte i håg vem av dom det var, alzeimers light börjar närma sig...)- Jag vill flytta till farmor för där får man göra som man vill!!
Ja, ingen flyttade vid tillfället. Men när ens egna barnbarn kommer så lär det bli likadant. Man får ha det "godaste", och lämna tillbaka dom när det är bra! "Grädden på moset"...som man brukar säga!!
Nä nu ska ni ha en riktig skön påsk och äta "myche ägga" och vila upp er för efter påsk börjar ett nytt liv!
Mera SPINNING och INGET påskgodis! Visst????
Kram på er livsandar!!

2010-03-24 19:37



Ja, då vare det dags att lägga sig i tid, sova skönhetssömnen (ja då lär jag få sova!!!) stiga upp i tid och komma pigg och alert till jobbet!!
Inget av följande lyckades jag med natten mot måndan...Konstigt då..Jag har varit på jobbet två snabbisar under den tiden som jag varit sjukskriven. Hälsat på  och käkat lunch med mina kära arbetskompisar och inte gjort nåt "nyttigt" alls. Men det förväntas väl inte det av en när man är sjukskriven.
Men nu denna dag i Måndags så vare dags att jobba igen..huuvaligen tänkte jag..Hur gör man??

Men det var riktigt roligt att komma tillbaka och träffa alla. För är det något som jag har saknat så är det arbetskompisarna!! Men samtidigt så kommer sanningen en närmare att om lite mer än ett år så då säger man "bye,bye" till sina arbetskompisar på riktigt..Ja för då försvinner Astra Zeneca från Umeå och vi anställda blir arbetslösa!
En del av mina arbetspolare har jag ju jobbat med hela mitt verksamma liv..Kommer att kännas så himla konstigt att inte träffa dom! Men man får väl skicka ett tack till Facebook, för det lär väl vara där man hittar dom i framtiden! Ganska så bra faktiskt!!
Sen blir ju frågan..vad ska man då göra/jobba med???Idéer finns men dom ska verkställas. Men jag tror att det är dags att prova något nytt för "tokan" nu! Jag har "vänt papper" nu så jag är less...

Under min sjukskrivning har jag och min "gamla" kompis Lena B tagit upp kontakten igen! Så himla underbart!
Jag kan nästan säga att vi har promenerat och surrat oss igenom min sjukskrivning..så himla härligt!
Tufft för henne som fortfarande är sjuk och inte vet hur mycket hon kommer att orka och vad hon ska göra i framtiden! Men ett är då säkert att kontakten vi har tagit upp nu är till för att stanna. Vi bor ca 100 m från varann så promenader och surret får vi lägga till kvällar/helger! Jag är så himla glad att du finns Lena! Utan dig hade min sjukskrivning blivit oooolidlig....Love yooou..




Eftersom det oootroligt vackra såret på min mage har börja läka "hela vägen"..så kändes som utmaning  NR. 2 var på gång nämlingen  SPINNING..Yes, Yes!
Så på tisdan var dags att bege sig i träningskläder (som fortfarande passade..) och förnya träningskortet.
Detta innebar även att vid köp av träningskort fick man en "TRÄNA-mössa". Jag var så himla "hög" av endorfiner av att bara ha tagit mig dit och träffa alla människor som jag saknat (och som saknat mig med..) att jag funderade starkt att spinna med denna rosa mössa på!!
Men jag besinnade mig och körde spinning utan men som var så himla kul och gav världens endorfinkick. Jag var alldeles lyrisk! TACK LINDA H!!
Jag och magen med tillbehör höll ihop och fixade det! YES!! Ännu ett berg som jag håller på att "klättra" över..men jag ser målet skymta där framme nånstans..........Nu ger jag mig inte, här ska det tränas!
Jag mår inte psykiskt bra om jag inte får träna..jag skulle nog hamna på "hispan" om jag inte fick träna. Jag skulle inte orka med allt som händer runt omkring mig nu om jag inte fick utlopp för all frustration och det som snurrar i huvudet inför det som komma skall. Jag tror starkt på att man kan bota otroligt många åkommor med fysisk träning. Det gäller bara att hitta "sin" träning som man trivs med! Annars blir det inte gjort. Så är människan, vi är ju lata av naturen, tyvärr! Men man kan bevisa det motsatta!!
Fy så härligt!!!!

Nathalie:s talpedagogshow. Nathalie var väldigt tyst som barn, sa inte mycket. Storasyster Jasmine pratade för båda. Träffade vi några nya människor presenterade Jasmine både sig själv och Nathalie. Nathalie stod bakom och log så nöjt. Det pågick ett tag men så helt plötsligt när någon undrade vad dom hette så sträckte Nathalie fram handen och sa.- Hej, jag heter Nathalie. Vi blev väldigt överraskade.
Men det hela hade gått så långt att Nathalie skulle gå till en talpedagog för att dom skulle kolla varför hon pratade så lite! Så vi åkte dit och träffade en väldigt talför och aktiv viftande talpedagog som pratade mer med en STOR mun och armar än ord. Nathalie satt tyst med stora ögon och öppen mun, där några ord kom ut men det var roligare att se på hur talpedagogen viftade och höll på! Jag fick ett flertal ggr gå ut från rummet för att inte dö av skratt och för att undvika att allt skulle bli så fel. När vi kom hem efter våra besök på lassa frågade ju resten av familjen Nathalie hur det hade gått. Ja, då satt hon i gång med sin"talpedagogshow"..Gjorde exakt som talpedagogen gjort vid besöket. Viftade med armarna pratade med jätte STOR mun och prata sakta och tydligt!!
Det blev en show varenda gång vi varit där. Så vi slutade med besöken. Det var inget som var galet när det gällde att Nathalie inte pratade. Hon var bara duktig på att observera och tyckte väl inte att hon hade nåt att säga i bland varav hon var tyst. Så skulle hon ha fortsatt att gå på behanding hos den där talpedagogen vet jag aldrig hur det kulle ha slutat, puh! Hon har talat sig genom livet och i dagsläget är det ingen i min familj som inte kan prata för sig..vad nu det kan bero på??

Ha det bra mina livsandar så tar vi nya friska tag..I helgen blir det "tjejträff" med gam, gam gamla tjejgänget..Ska bli sååå himla kul..men först mera SPINNING!! Kram på er!

Onsdag 2010-03-17 kl. 19.35




Tiden bara springer i väg..sjukskrivningens "gyllene" dagar börjar att lida mot sitt slut och snart är det dags att vara tillbaka på jobbet. Måndag den 22/3 är det dags att infinna sig..Eller då är det dags att starta i gång datorn och få den att funka efter installationen av nya Vista...Lycka till Carina, säger jag bara!!

Det har varit ett tag sedan jag varit inne på min blogg och skrivit, som ni kanske har märkt. Har umgåtts med ett flertal av mina gamla goda vänner och det känns verkligen som jag har haft fullt upp! Hur ska jag hinna jobba framöver????
Läkningen av mitt hejdundrande sår på magen har gått riktigt bra! Fick ta hjälp av svägerskan för att avlägsna dom sista stygnen och sen har såret sett såååå himla fint ut.. Tack Maria!!
Kraften i magen har börja komma tillbaka och spinningcyklarna har närmat sig i mitt sinne med en himla fart. Har t o m haft cyklarna i mina drömmar på natten, inga mardrömmar!! Så soon and very soon....Träna here I come!!
Den enorma kafffedrickningen som pågick här ett tag om dagarna tillsammans med mina vänner har avtagit och ersatts av rött te. Verkligen gott och rogivande!
I morron blir det att sätta om blommorna, så härligt att se hur gott dom mår (efter ett tag) när dom fått ny jord och livskraft.

Under den tid som jag har varit hemma har solen värmt mer och mer vilket har resulterat i takdropp.
Man känner verkligen hur vårkänslorna har börjat spira.....så härligt...!!!                

Visst är det konstigt att man måste bli sjuk/sjukskriven för att få tid eller ta sig tid för människor som man tappat kontakten med. Människor man tycker jätte mycket om och som man saknar och som man skulle behöva träffa mer för att man mår så bra utav dom!!
Men samtidigt så finns det fullt med folk som jag kallar för "energitjuvar". Man kan träffa dom några minuter på stan och växla några vänlighetsfraser så är man tömd!!! Helt och hållet! Det man har byggt upp i dar, veckor, månader kan vara borta på några enstaka sekunder/minuter!! Huuuva så hemskt!!
Efter min trafikolycka fick jag lära mig att undvika dessa tjuvar! För att bli en stark människa ska man omge sig med positiv energi. Människor som ger och som man själv kan ge tillbaka till för i slutändan så har man bara bytt positiv energi..snipp snapp slut så mår alla bra ..så härligt!

Ni har väl sett mössorna som det står "bad hair day"?? Vad sägs om en mössa där det står "positiv energy" eller "negativ energy". Då tar man på sig den mössan beroende på hur det känns, så behöver man inte förstöra någons dag..Om man har så bra självkännedom vill säga????

Jasmines kärlek till djur: Jasmine har alltid älskar djur, och då menar jag alla djur. Vi har haft ödlor, grodor, marsvin, katt, höna, kanin och varit fodervärd till en häst m.m. Eftersom vi bodde i skogen så har vi alltid haft renar runt omkring huset på vintern. Jasmine tyckte att renarna var intressanta djur och helt plötsligt en dag så var hon försvunnen. Då visade det sig att hon hade följt med renhjorden ut i skogen. Som tur var så kom samen som rådde om renarna och skjutsade hem Jasmine innan hon gått vilse helt. Några dagar senare frågade Jasmine om vi inte kunde gå ut i skogen och titta på renarna. Jag undrade varför.
Då sa Jasmine: -Vi kan väl "bara" fånga en ren och ha som husdjur?
Vart ska vi ha den då?, undrade jag. -Det är väl bara att stoppa den i garaget så kan jag ta hand om den, sa Jasmine. Det är så många renarna så ingen märker om en ren saknas!!

Ja, det blev ingen ren som husdjur och Jasmine gillar djur än idag. Så vem vet hon kanske skaffar en ren i framtiden??

Så nu längtar vi till våren och så tar vi på våra "energi-mössor"!!! Kram på er!!

2010-03-07 Kl.19.45


Nu tyckte jag att det var dags att få gå ut i nattvimmlet och få träffa lite folk och släppa loss livsandarna som nu har vilat i flera veckor!!!
Få snygga upp sig lite och känna sig som en människa, alias kvinna och inte som en tejpad patient för ett tag!!
Erik han hade "stryktips,- hockey,- travparty med grabbarna på lördag eftermiddag och det var lika bra att han försvann till det partyt så fick jag vara hemma och fixa i lugn och ro.
"Lilla grannen" skulle med och Bellan  hade en  tjejkompis hemma + Frida, så det blev verkligen "brudarnas fixarkväll"!
Stackars Viktor gömde sig i sitt rum med sin "tjejkompis". Vi såg inte till dom på hela kvällen, och jag tror nog att dom ville slippa oss med!

Så på med musiken..E-TYPE, Alcazar, Michael Jackson, ACDC, Takida, Judas Priest, Mötley Crue, Iggy Pop, Barry White, Whitesnake, Jorn, Daughtry, Robbie Williams m.m. Det finns så himla mycke bra musik att jag kan bara inte få nog!!
Allt för att få den riktiga stämmningen.
Så vi fixade håret, naglar och sminkade och höll på som när man skulle på party för 20 år sen..Så himla kul! Man känner sig som så levande. Det är riktigt kul att umgås med sina döttrar på detta viset också. Alltid finns det nåt som man kan lära av varann!

Jag är "barnsligt" galen i E-TYPE:s musik. Det spelar nog ingen roll vad folk kommer med för kommentarer om denne artist, för jag är såld och jag kommer alltid att gilla hans musik och jag kommer att sitta och digga på ålderdomshemmet!
THAT´S IT!! EURODISCO!!!
Till saken hör att jag har haft så himla kul och har alltid roligt till hans musik! Jag har tappat räkningen hur många ggr som jag har sett/hört honom live, men det har ingen betydelse!

Hans musik var med mig i bilen när jag krockade -99. Jag krockade när låten "This is the way" gick på full volym i bilen. Jag har sparat cd:n där man helt enkelt kan höra på det spåret att det hände nåt med cd:n under denna låt. Låtens text blev ju lite extra betydande för mig" -This is the way I wanna live...." ! Ja, och det är det jag hade besämt mig för...ATT LEVA!!

Vi hade verkligen en hel kul kväll! Efter Erik hade haft sin kill eftermiddag/kväll med grabbarna så möttes vi på stan och så blev det Cover/Schlager för fulla muggar!
Träffade så många människor som jag inte träffat på år och gissa, ja kan ni gissa vilken låt som spelades efter vi "bestigit" dansgolvet???THIS IS THE WAY...hi,hi! Det kunde inte bli bättre!!
Så kram på er livsandar från partypinglan som fått skaka i gång kroppen!!

Bellans tv-program: Kärt barn har många namn, heter det ju, och det är sant. Isabelle har ju fått heta allt från Decibell till Bellan och Bella Notte..m.m.  Det var jul och vi hade samlas framför tv:n för att se på Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul. Alla barn satt tysta och tittade med stora ögon. Så var det dags för den söta berättelsen om Lady & Lufsen och i slutet av berättelsen så sjunger dom "-åhh vilken natt denna underbara natt som vi kallar...." Ja, just det  "Bella Notte" sjunger dom. Då skulle ni ha sett Bellans ögon, nu var dom stora..Så hon hoppar upp och studsar upp och ner och skriker. -Dom sjunger ju om mig, dom sjunger om mig!!
Jaha, vad säger man...Det var bara att förklara hur det hade blivit så här nu att hon kallades för "Bella Notte" men att det betydde nåt annat..Så föräldrar tänk på vad ni ger era barn för namn, det kan bli svårt att föklara i bland. Då tänker jag även på Brad Pitt....

2010-02-03 kl. 15:15

Sommaren 2006 var vi i Göteborg och lyssnade på Robbie Williams. Vilken höjdar konsert, med denna entertainer! Vi ville att han aldrig skulle sluta sjunga.
När konserten var slut fortsatte vi ner på stan där alla människor sjöng på Robbies låtar vart än man satte sin fot. Det kallar jag skön stämmning...Vi hade skit skoj hela natten!!

Under konserten i bänkraden framför oss "satt" (stod) två unga par, där tjejerna var i extas. Den ena av killarna var lika entusiastisk som tjejerna, men den andra killen hade ett helt ooootrooligt  kroppsspråk!
Han hade en stor hatt som han hade kört ner över ögonen och öronen. Armarna hade han i kors, tvärs över bröstet och han satt ner, demonstrativt med den suraste minen som fanns!
Hans flickvän försökte verkligen att få "i gång" honom", men han blev bara surare och surare. Till sist så gav hon upp och sa:- Ska det vara så här så får du stanna hemma nästa gång!! Det lät som en liten unge som hon pratade med som varit busig.
Det undrade ju vi med, vad gjorde den här killen på konserten? Han hade ju haft roligare på Mac Donalds och käkat hamburgare! Eller varför inte försöka ha roligt och ha en bättre inställning till det hela bara för sin flickväns skull!!??

Tänk att ens personliga eller stundens inställning gör så himla mycket i möte med andra människor. Ibland går man och drar på några gamla fördomar som verkligen kan ställa till det och gör att inga broar byggs utan att det blir att simma för att ens överleva situationen? Under min sjukdomstid har jag kommit kontakt med flera människor som jag aldrig skulle ha mött annars, och dom har gett mig så otroligt mycket som människa.
Det har berott på att jag har gått in i det hela med öppna ögon och försökt att skapa mig en helt ny bild av människan eller situationen. Samtidigt så har jag kommit på mig flera gånger att jag är lyckligt lottad som har alla dessa människor omkring mig! Så glad att få leva, det finns så mycket roligt att ta vara på i livet som är gratis! Man kan inte köpa lycka, en riktigt god vän eller sina barns kärlek!
Det är bara att lyfta blicken....det är kärlek överallt!!


I sommar ska vi åka och lyssna på KIZZ i Stockholm, det är ännu en sak som måste upplevas.!!!
Det jag har riktigt ont av är att man inte hann se Michael Jackson medan han fortfarande levde. Det kändes som han var en del av ens uppväxt..ett musikgeni..
Men det är bara att ta del av det "goa" som fortfande finns kvar i livet och njuta....

Nathalies skolstart: Det är 1 år och 4 månader mellan Jasmine och Nathalie. 1 år i skolan, rättare sagt!
Dom har ju alltid "suttit ihop" och när Jasmine började 6-års fick ju Nathalie stanna hemma. Det tyckte hon var konstigt och allt som Jasmine gjorde i skolan verkade jätte spännande! Jasmine var duktig på prata och pratade för båda två eftersom Nathalie pratade desto mindre. När Nathalie äntligen fick börja 6-års gick ju  Jasmine i en klass högre, till Nathalies besvikelse! Nathalie trivdes inte och tårarna rann. Till sist ringde dom hem från 6-års verksamheten och undrade var och varför Nathalie inte ville vara i skolan.
-Jaha, tänkte jag, var är hon då om hon inte är i skolan för hemma är hon då inte!???
Då visade det sig att när lilla blyga Nathalie kom till skolan och tyckte att det var inge roligt  på 6-års rymde hon upp till Jasmines klass och satt sig med stora syster för där var det mycket roligare och tryggare! Så där ville hon vara...Så det är svårt att fatta idag att Nathalies som var den lilla, tysta, blyga, "lipsillen" har funnits, för jag har då inte sett några sådana egenskaper på flera flera år..Undra vart hon tog vägen???

Ha det gott livsandar så hörs vi framöver! I morgon kommer "mormora" på besök..då blir det  ännu en häftig dag!!!
Sköt om er!

Fredag 2010-02-26 kl. 22.07.


Äntligen så har kylan släppt lite av sitt grepp..längtar till -5 med sol som värmer i ansiktet och takdropp.

Nu så börjar jag närma mig "4 veckors-gränsen" sen jag opererades. Enligt läkaren så skulle man känna en markant  förändring både fysiskt och psykiskt efter 4 veckor! Det tar så lång tid att läka ihop, men jag  börjar känna mig mer rörlig!
Nu är det sååå härligt att promenera, det sträcker i såret men det får man nog leva med! Huvudsaken är ju att jag själv känner mig levande!
Under min tid  efter operationen, på lassa och hemma och alla mina nära och kära som har ställt upp så himla bra, så har jag träffat otroliga många änglar....Änglar i alla dess skepnader. Dessa änglar har fördrivit tiden med mig på lassa, hjälpt mig hemma med ALLT, kommit med blommor, hälsat på och funnits till hands, skickat varma hälsningar genom människor och FC samt tagit promenader och ätit/fikat och surrat med mig nere på stan. ..ringt  och smsat... ja  ALL den support som man bara kan drömma om!!
Det jag har känt är att man har brytt sig om lilla mig och den känslan är helt otroligt underbar!!
Det gör också att man känner att livet är så helt otrolig underbart att leva!! Det är tack var alla dessa änglar som finns i min närhet och som vakar över mig...TACK alla underbara männskor..love you!!

Vi har varit på begravning i Nordmaling idag. Min svärfars syster har begravts. Det var jätte fint. Kyrkan var otroligt vacker, med jätte fina målningar på Jesus och änglar. Jag satt och beundrade dessa målningar väldigt länge, eftersom vi var i god tid och var nästan ensam i kyrkan.
Kalle (min svärfar) var vid gott humor som han faktiskt nästan är för jämnan fast sina krämpor och sjukdomar.
Han satt och spanade på de människor som fanns i kyrkan vilka var prästen, ljudteknikern och begravnigsbyråkillen + jag och Erik.
Efter en stunds betänkande säger Kalle besviket:- Ja, det är då bara gam gubbar här..
Ljudteknikern som höll på att fixa bakom Kalle, som Kalle dessutom inte sett, stack fram huvudet och sa:
-Tack för den..jag har då inte hunnit till pensionsåldern än..
Vad vi skratta, han är helt underbar min svärfar...Så himla bra humör och humor. Det är det som håller honom vid liv, för frisk är han inte!! Så där satt vi och skratta innan begravningen.,så himla befriande!!!
Till sist hade alla kommit och vi hade satt oss i bänkarna. Kalle satt i sin rullstol i gången vid raden där vi satt (Erik, jag, Eriks syster Maria och sambo Myles). Det drog ut på tiden och alla undrade varför inte prästen började. Då säger Kalle HÖGT och tydligt över hela kyrkan:- Jag tror att "spelemannen" (kantorn) är sen!!!
Ja, vem kan hålla sig för skratt en sådan gång!

Skratt och gråt går ju hand i hand. Under begravningen fick man uppleva att saknaden efter Kalles syster var  otroligt stor. Det var några barn som saknade sin mormor oerhört! Det kändes verkligen i hjärtat, tårarna rann!!
Men samtidigt tror jag det är väldigt viktigt att man får vara glad för att i nästa stund få va ledsen!
Det har då hjälpt mig genom livet!

Jasmines "avskedsuppmaning": Jag hade fått mitt andra barn Nathalie och min bästa kompis Cilla var på besök för att se på underverket. Till saken hör att jag och Cilla är lika bra på prata vilket gör det helt otroligt roligt att träffas och prata när vi dessutom inte hade träffas på ett tag (som det var den här gången). Så vi surrade och surrade. Det här tyckte Jasmine var lite jobbigt för helt plötsligt så fick ju inte hon all uppmärksamhet, och dessutom så hade hon fått en lillasyster som tog plats! Så helt plötsligt så går den söta lilla ungen och hämtar Cillas skor från hallen. Hon går in i köket där vi sitter och surrar. Ställer Cillas skor brevid hennes stol på golvet och säger. - Nu ska du hem.....!!

Så fortsätt att skratta livsandar/änglar så hörs vi ...I morrn ska jag och min älskling gå ut och äta och ha det mysigt..Det va ett tag sen! Kram på er!

2010-02-24 kl. 20.40

Ja, då stiger man upp på morgonen men det känns inge bra. Kollar in såret på magen som varit så fint och läkt så bra..! Men huuuva, det blöder och vid närmare koll så är det ett hål i magen (i såret)!!
Ja, då letar man upp alla telenummer som man fått genom sin tid på "lasarettet". Ingen svarar, kommer jag fram "så finns det inga fler tider tillängliga i dag"...Men K!!
Til sist så hittar jag ett sk. "akutnummer" som jag ringer. En vänlig kvinna svarar och förklarar att eftersom det gått så länge sen jag opererades (2 veckor) så ska jag ringa distriktssköterskan på v-centralen.
Sagt och gjort så gör jag det! Jag sitter med ett krampaktigt grepp om magen, en kaffekopp och telefonlur i örat, och är helt säker på att maginnehållet är på väg ut.. Kvinnan som svarar på v-centralen tycker att det här är avdelningen där jag opererades som ska ta hand om det och inte dom på v-centralen!!
Men får jag fråga???? Vad ska mer hända innan dom begriper att jag inte törs röra mig i fall att det skulle hända något drastiskt! Jag fixar inte sår på mig själv!

Efter trafikolyckan hade jag ett gäng med sydda sår under mina gipsade ben. Såsom ni vet så måste man byta gips efter ett tag, och när det skulle göras av två hurtiga grabbar på ortopeden så svimmade jag och vaknade med huvudet i golvet och benen i taket och två oroliga sköterskor som försökte få liv i mig! Nej,huuva..
När barnen var små och gjorde illa sig så fick jag stålsätta mig för att hjälpa dom men så gick det bättre när det var sår på någon annan än på mig själv!!

Efter många om och men så får jag denna "vältaliga" tanta på v-centralen att förstå att får jag inte komma dit nu, så får hon komma och hämta mig personligen och det tror jag inte hon hade tid med..konstigt va???
Rörmokarn får rycka ut som "färdtjänst" och till sist hamnar jag hos en väldigt gullig dam som trycker och klämmer och klipper och klistrar ihop detta "a hole in one"..Ingen infektion, det har "bara" inte läkt som det ska!
Men det bästa av allt: INGET ÄR PÅ VÄG UT...och resten av såret har läkt jätte fint!!
Vilken pärs! Jag var helt slut när jag kom hem! Nu känns det mycket bättre.

Det är ju bara att hålla med att "det som inte går laga med tejp det är inte värt att laga"..eller hur det var!!?

Bellans sovande bulldeg: Jag skulle baka bullar och hade precis fixat ihop bulldegen (ca 1 liters deg) för jäsning. Degen låg på arbetsbänken i köket med en bakduk över sig. Jag gjorde mig en tur in i tvättstugan och när jag kom tillbaka till köket så var degen borta! Bara bakduken var kvar! Vadan detta? Vem har försvunnit med degen?
Så jag började leta i hela huset. Det var bara jag och Bellan hemma och hon var också försvunnen!
När jag kommer in i vardagsrummet får jag se en bulldeg som ligger på rumsbordet och en liten busunge som står och tuggar bulldeg för fulla muggar! Ja, vad gör den "pedagogiska " föräldern då??
Jag förflyttar degen tillbaka till ursprungsläget och föklarar för Bellan att ska det bli några goa kanelbullar i dag till fikat så måste degen faktiskt få sova/vila ett tag. Annars orkar den inte förvandlas till några bullar???????????
Det gick hem och efter det så hade jag alltid en liten gullig Bellan som stod och klappade degen försiktigt och sa att den skulle sova gott när jag bakade bullar! Hon slutade faktiskt efter några år..funkar inte längre!!! Typiskt va?

Ja, nu ska ni ha det gött och så hörs vi framöver! I morrn ska jag "luncha" med en "gapahasch" från kören..ska bli riktigt skoj..Ett fast grepp om magen igen...dessa tokar!!

2010-02-22 kl 21.30


Vad om är duktiga våra OS-kämpar..Dom åker skidor hela tiden. Jag försöker hänga med och ibland är tvn i rummet på, och datorn och tvn i sovrummet och dom åker skidor i alla "apparaterna"!!
Problemet att efter jag tittat ett tag så får jag ont i magen när jag ser hur dom stakar och stakar. Ibland lättar dom rent från marken och bara flyger iväg. Varje gång dom tar i så känns det i mitt operationssår och jag tänker "det där skulle jag aldrig fixa"! Men jag har aldrig längtat till ett skidspår eller en slalombacke så mycket som nu!
Jag vill också! Jag tror aldrig folk har tränat och rört så mycket på sig som just dessa 6 veckor som inte jag är i den bästa formen. Men då kommer trösten från min kära rörmokare: - Man behöver inte vara nyopererad för att inte kunna vara med i OS, det finns väldigt många som inte platsar där. Du behöver inte vara orolig, varken du eller jag skulle ha varit med där även om du inte opererat dig!
Tack för supporten, känns redan bättre!

Åkte upp en tur till stugan i Bastuträsk i kväll för att kolla läget! Snö och åter snö och 19 grader kallt. Nu längtar jag till vår och värme. Känns väldigt avlägset med sol och bad, men tänk så skönt! Jag tror inte människan är gjord för att leva i kyla hela livet. När jag blir gammal vill jag bo utomlands på vintern och i Sverige på sommaren. Saknar jag vintern får jag väl åka hem till vintern ett tag, så blir jag nöjd.

Jag och en arbetskompis (min underbara Anki, finns ingen som hon..) anmälde oss till en salsakurs i höstas. Först var vi och prövade på Folkets Hus en lördag. Ja, intressant tyckte vi, det här kan ju vara nåt! Få i gång rumpan och höfterna (ännu mera än vanligt)!
Ja, det blev verkligen åka av..och varmt! Tänk vad varmt det ska vara i Kuba (där salsan kommer ifrån) när dom dansar hela tiden..Vi dansade endast en gång i veckan, på måndagar mellan 19:30- 21.00. Men värmen räckte till ändå..och vad vi skrattade, vilken endorfinkick!!
Jajemen, det var ju då en ny värld. Det var för både nybörjare och icke nybörjare. Vilken rang vi tillhörde det var svårt att veta, det kanske finns något som heter -"före nybörjare".? Ja, det blev som ett enda räknande till 1, 2-3eee hela kursen. Sen skulle ju kroppen hänga med också. Precis när man fått kläm på det hela, var det något nytt man skulle lära sig. Så efter kursen var slut tänkte vi gå nybörjarkursen en gång till för att verkligen få kläm på det hela, men det får bli när min mage sitter ihop med resten av kroppen. För annars kan det bli spännande...
Men det var verkligen kul och det är sånt här som är utvecklande när man testar sånt som man aldrig trodde man skulle ha gjort för några år sen. Som när jag var på bilbingo med Linda G. Men det tar vi en annan gång!!

Nathalies nya telefon: Jag stod i köket och vispade ägg med elvispen när det helt plötsligt började ryka och slå gnistor ur apparaten. Jag fick panik och öppnade köksfönstret och slängde ut elvispen i snön. Det fräste till i snön ett tag sen dog den helt. Eftersom jag bakade så fortsatte jag mitt bakande i stora hushållsassistenten och glömde bort elvispen som låg i snön.
På eftermiddan kommer tjejerna hem från skolan. Dom ville inte komma in direkt eftersom det hade snöat och det var en snökoja som hägrade och som skulle byggas! Jag fixade fika och gick ut för att hämta tjejerna för att se vad dom byggde. En snöigloo hade dom byggt och när jag kröp in för att se vad dom gjorde fick jag se Nathalie sitta på golvet i kojan och prata i telefonen så andäktigt! Ja, och vad tror ni det var för telefon, jo min elvisp!
Det kallar jag återvinning!

Ha ett bra OS-tittande allihopa och använd magen, så hörs vi!!

Söndag 21/2 kl. 12:42

Den här helgen har verkligen varit i musikens tecken..Så himla trevligt!
Inför fredagens tjejmiddag stämde jag gitarren och tog med den så vi spelade, gapade och sjöng under matlagning, middag och hela kvällen tills vi blev faktiskt less, tro det eller ej?
Vi tog oss aldrig ut i nattvimmlet, men det brukar vara så ibland att man har så himla trevligt så man kommer sig inte ut..
Mina favoriter på Melodifestivalen på lördan var Alcazar, gillar discogunget kan man säga.. Men vi får inte glömma herrarna som tog guld och brons i natt. Min älskade rörmokare hjälpte till stående framför tvn! Med hans hjälp så blir det många medaljer detta år, tänkte mest på hans aktiva "sportande" framför tvn....

Jag är uppvuxen med disco, pop och hårdrock och allt annat blandat smått och gott!
Vi har alltid sjungit i min familj. Min pappa var väldigt musikalisk och musik betydde mycket för honom. Han dog när jag var 15 år, så jag är glad så länge han fanns i livet och kunde lära mig lite om musik i alla fall. Han var en jäkel på dragspel, fiol. Dragspelet fick jag ärva, men jag skäms jag har inte börjat spela på det än..Jag fastnade för gitarren efter skolans obligatoriska flöjtspelande! Jag minns att jag övade på min blockflöjt för en uppspelning i skolan när vår gamla katt kom och bet mig i hälsenan!!!! Säger ganska så mycket om hur vackert det lät!!

Jag och mina två systrar har alltid sjungit tillsammans, vilket har varit hur härligt som helst!
Under en bättre period under mina äldsta systers (Birgitta) cancerbehandlig började vi sjunga i en gospelkör! Det var så himla skoj! Kände som gunget var verkligen rätt och så fick vi träffas en gång i veckan och göra nåt kul tillsammans. Efter Birgitta hade dött kunde jag inte förmå mig att gå till gospelkören. Allt påminde om henne, sånger, ja allt! Så jag slutade! Min andra syster (Anita) fortsatte tappert ett tag till, sedan helt plötsligt la dom ner kören och så var det över..Sorgligt! Vår stora livskraft..SÅNGEN & MUSIKEN....!

Jag genomgick en skilsmässa 2004 som var jobbig och smärtsam. Det resulterade i att vi sålde huset och flyttade till stan med gemensam vårdnad om våra tre flickor. Ännu en sk. livskris kan man säga, nåt som man får kämpa för att gå igenom och komma på fötter igen! Hade precis kommit tillbaka efter min trafikolycka, börjat jobba och känna att jag kanske fixar det här! Det här blev en jobbig period för mina tre tjejer som var i en känslig period i livet, 13, 15 och 17 år gamla! Dom har kämpat bra och är självständiga duktiga damer i dagsläget! Jag är riktigt stolt (som bara en mamma kan vara)!! Älskar er så himla mycket  tjejer...

Hösten 2006 så åkte min andra kära syster, Anita på en stroke. Varför är döden i hälarna på en hela tiden?? När den lix har börjat jaga en, så blir det fler som följer med, verkar det som??Anita låg på lassa ett längre tag och hade jätte ont i huvudet. Jag fick panik...inte hon också..lämna mig inte!!!
Anita kämpade vidare och kom sakta tillbaka med vissa bestående skador och denna otroliga trötthet som infinner sig när man har drabbats av en stroke. Sakta men säkert har hon kämpat sig tillbaka till livet och på jobbet (inte heltid). Hon har gjort en smärtsam och krävande resa, som hennes familj, för att inte tala om hennes man Peter har fått åka med på! Underbara människor älskar er..

När jag hade bott i stan ett tag så upptäckte min arbetskompis en annons om en gospelkör på Hedlunda som sökte människor som gillade att sjunga! Jag kontaktade syrran direkt, det var dags för ett nytt försök i "sångvärlden".. Jag visste ju inte heller om hon skulle fixa att sjunga efter stroken, men det var dags att byta kör och se framåt och lära känna nya människor! Den "gamla" kören men syrran Birgitta var nu som ett härligt minne som var bra och den kören behövdes då det begav sig!
Vi provade och var fast direkt, vilka härliga människor, helt underbara! Vi hade hittat det igen!! En liten "oas" där vi kunde träffas igen. Nya sånger och människor!
Syster Birgitta fick vi ha i våra hjärtan och hon var med oss på övningar ändå,men på ett glatt sätt, underbart!!

Jag har nu haft ett uppehåll från kören pga min operation. Ja, som ni vet så sjunger man med magen och det är ju det som är problemet, där är ju mitt operationssår. Dessutom så skrattar vi så mycket på kören så då hade jag den mesta tiden bara fått hålla mig om magen. Det hade då inte blivit nån sång...Men snart så kan "gapahaschen" vara med, vänta bara..!

Jasmines stövlar: Man försöker ju få sina barn att klä på/av sig så snart dom är nåt år. Inte springa in med smutsiga skor, ta av sig ytterkläderna i hallen, ja allt för att slippa ha kläder och smutsiga skor och skoavtryck i hela huset. Barn är ju så impulsiva, vill gärna springa i direkt och berätta vad som har hänt etc, etc.
Som förälder så tycker man ju att man tjatar och påminner, förklarar hela tiden under nästan hela deras uppväxt. Mina barn var ju inga undantag. Men..Jasmines skulle hälsa på mig på Astra Zeneca och hade innan fått en nya  röda stövlar, som hade blivit hennes favoritskor. Hon ville ha på sig dom jämt, man fick inte av henne dom! Men när Jasmine kom till mitt jobb och klev in genom första dörren innan receptionen (finns två dörrar) blev hon stående och funderade vart hon skulle hänga upp sin jacka. Hon sökte efter en krok eller nåt liknande. Men hittde inget, varav hon behöll jackan på. Hör och häpna så tog hon sina små stövlar (st. 28) och ställde dom precis innanför ytterdörren så prydligt, sen gick hon in till receptionen. Hon tycte hon var så duktig. Mamma tjatade ju hela tiden "ta av dig skorna" när man kom in i hallen, så nu hade hon ju gjort det. Men sen att det var tusen dörrar till innan du kom in till själva AZ visste ju inte Jasmine. Så där stod stövlarna tills vi skulle hem och alla som gick ut genom ytterdörren undrade vem som var ägaren till dessa små skor. Så det man förstår efter att barnen har vuxit upp, är det man tror är helt omöjligt att lära dom sköter dom exemplarisk. Bara dom kommer hemifrån och helst när vi föräldrar inte är i närheten! Dom är otroligt dukiga!! Riktiga överlevare!

Ja, då var den är helgen över och en ny vecka närmar sig..ska försöka göra mig en tur på stan i veckan.Vi kanske syns livsandar! Kram på er!

Fredag 19/2 kl.11.21
Vaknade i dag och kände att det skulle bli en bra dag, ingen ska få förstöra den..en riktig bra fredag ska det här bli! Positiv inställning till allt så ska det här gå vägen.
Efter en god frukost klädde jag mig varmt och tog mina ben och började gå här på den underbara sidan av TEG!
Min plan för att komma tillbaka är att uttöka stegen för varje dag, och även hastigheten. Men så här i början så är det nog mest längden på sträckan som räknas!
I alla fall så var det kallt och blåsigt ute och solen var som bakom nåt moln så jag intalade mig att slutföra promenaden efter dryga 40 min, så jäkla nice var det inte!

Efter min trafikolycka var vägen tillbaka vädigt lång innan jag blev "allright". När allt gips var avlägsnat så började jag med små promenader för att sakta öka upp konditionen. Det funkade riktigt bra och glädjen var obeskrivlig är jag kunde köra mitt första pumppass! Med lite hjälp kan jag säga, för att bara ta sig ner till golvet för situps var ett projekt! Jag började tillbringa väldigt mycket av min tid på TRÄNA och Katta introducerade mig för denna spinningcykel..Fy usch tyckte jag!
Jag hade alltid kört step och pump men efter ett gäng spikar i fötterna så var stepbrädan nåt som jag endast kunde vila arslet på och inge mer (funkade bra vid det tillfället alla fall)!
Så jag började genomlida spinningpass efter spinningpass och till sist var tanten fast..helt enkelt "kär" i denna otroliga sak som en cykel! Ett helt nytt liv öppnade sig och jag cyklade och cyklade! Så skonsamt för lederna fast jag hade skador, men så otroligt jobbigt. Har aldrig förut svettats på själva smalbenen.. nu svettades jag i princip över hela kroppen! Så stepbrädan använde jag till pumpen så lite fick jag ju ändå användning av den!
Nu är jag i detta läget som kallas för "abstinens efter en spinningcykel"..räknar dagarna tills jag ska kunna sätt ner rumpa på en sadel för att få träna bort stress, problem och få denna underbara endorfinkick som är det bästa som finns!! Till veckan ska jag ta benen till Träna bra för att få känna sig "hemma i gymvärlden igen" och träffa alla härliga människor som jag verkligen saknar!
Träna var ju halva ens liv, nu är det sjukhuset som har tagit den platsen...huuuva!!!





Emma i full action på en spinningcykel!!!Nice..



Bellans flyttahemifrånteori: Vi hade syrran från stan och de äldre kusinerna på besök och diskussionen runt fikabordet var att äntligen flytta hemifrån! Bellan satt med sina stora ögon och bara lyssnade förstummat!
Flytta varför ska man flytta??Känslan som infann sig runt bordet var ju att det var något stort och alla ville göra det och alla var så stolta över när man skulle åstakommit denna flytt..
Till sist kom lilla Bellan krypande upp i famnen och hennes gosiga armar slöt sig runt min hals och så viskade hon försiktigt i mitt öra.. -
-Mamma , jag ska aldrig flytta hemifrån. Jag ska bo med dig heeela livet!!

Ja, mina livsandar nu ska jag ta och fräscha upp mig och gå och shoppa mat med grannen inför kvällens stundande fest! Så kul! Så ha en riktigt "fredagsmys kväll" med alla nära och kära och glöm inte OS-hockeyn!!!
Kram på Er!